Skjutningarna blir allt fler. Hittills i år har 46 personer avlidit som en följd av det gängrelaterade vapenvåldet, vilket är lika många som under hela föregående året.
Magdalena Andersson har lovat att regeringen ska vända på varenda sten för att bryta segregationen och knäcka gängen. Trots att regeringen har suttit vid makten i åtta år har den fortfarande inte vänt på stenen förebyggande arbete.
När man lyssnar på debatten låter det som att hårdare tag och ett bättre förebyggande arbete är motsättningar. Det är ett i grunden felaktigt antagande. Båda behövs. Straffen måste skärpas och brottsbalken behöver göras om i grunden. Skolan behöver kraftfulla verktyg för att göra sin del av arbetet.
Polisen har vid flera tillfällen larmat om att barn strömmar till gängen och att rekryteringen kryper ner i åldrarna. Barn i låg- och mellanstadieåldern springer ärenden åt gängkriminella, håller span i området och levererar narkotika.
Samtidigt som alla är överens om att vi gemensamt måste stoppa nyrekryteringen är skolans verktygslåda i princip tom. Skolans personal vet vad som behöver göras men lagstiftningen sätter stopp. Nästa regering måste prioritera frågan.
Med nuvarande lagstiftning krävs samtycke från vårdnadshavarna för att skolan ska kunna sätta in förebyggande insatser, som skolsociala team med familjebehandlare och socionomer. Det samtycket ges inte alltid, och vårdnadshavarna kan dessutom bryta insatserna när de vill.
Anledningarna till att föräldrarna inte ger godkännande är många. Det kan handla om brist på kunskap och rädsla för myndigheter, eller att vårdnadshavarna inte delar samma bild som skolan om barnets behov. Men det hindrar det förebyggande arbetet. Skolans professioner måste ha bestämmanderätt över vilka insatser som behövs när det finns synnerliga skäl. Skolor gör givetvis orosanmälningar när det finns oro men då är det ofta för sent.
LÄS MER: Nya tag behövs i kampen mot kriminaliteten
Ytterligare ett problem är sekretessreglerna. Det finns undantag i dessa regler men de är svårtolkade och snåriga. I många kommuner finns samverkan där socialtjänst, skola, polis, bostadsbolag och fältarbetare arbetar tillsammans kring elever i riskzonen. De får inte samverka kring specifika elever om inte vårdnadshavarna ger samtycke. Skola och socialtjänst får inte prata med varandra om specifika elever på grund av sekretessreglerna.
Ett tredje hinder i det förebyggande arbetet handlar om möjligheten att flytta elever. I särskilt utsatta områden finns det ofta bara en högstadieskola vilket gör att ungdomar från samma eller rivaliserande gäng går på samma skola. Då skapas det gäng på skolorna med ungdomar som har ett extremt normbrytande beteende.
Det är svårt för skolans personal att hantera det när det sker i grupp, vilket får konsekvensen att elever blir rädda, föräldrar blir rädda och flyttar sina barn till en annan skola. Personal byter arbetsplats. Nuvarande lagstiftning tillåter inte att skolledare flyttar elever permanent till andra skolor mot vårdnadshavarnas vilja. Så kan vi inte ha det.
Ett fjärde problem handlar om möjligheten till en plats på ett fritidshem. I särskilt utsatta områden är det färre barn som deltar i fritidshemmets verksamhet jämfört med socioekonomiskt starka områden. Skolledare får ge fritidshemsplats av särskilda skäl men eftersom det innebär en kostnad för vårdnadshavarna tackar de ofta nej. Det gör att barn går hem vid klockan 13.00-14.00 på dagarna.
Att "gå hem” i områden med hög grad av trångboddhet betyder dock inte att gå hem. Trångboddheten gör att barn vistas ute kring områdets torg och parker flera timmar per dag. Då finns en möjlighet för gängen att skapa en relation till barnen i området. Om skolledare får möjlighet att ge fritidshemsplats utan att det medföljer en avgift kommer färre barn vara utomhus i de särskilt utsatta områdena på dagtid.
Nästa regering måste ge skolan möjlighet att:
1. Sätta in förebyggande insatser även när vårdnadshavarna inte ger samtycke. Sekretessen mellan socialtjänst och skola behöver luckras upp för att vid synnerliga skäl ge möjlighet att samverka kring elever i riskzonen i ett tidigt skede utan att det krävs samtycke från vårdnadshavarna.
2. Flytta elever permanent till andra skolor när det föreligger särskilda skäl och är för barnets bästa. Beslut om skolskjuts ska automatiskt följa med varje beslut om permanent förflyttning eftersom eleverna riskerar att bli hemmasittare om de inte får skolskjuts till sin nya skola.
3. Vid synnerliga skäl och när det är för barnets bästa erbjuda fritidshemsplats av särskilda skäl utan att det medför en avgift för vårdnadshavarna.
Alla som har valt att arbeta i skolor i särskilt utsatta områden vill göra sin del av jobbet för att stoppa nyrekryteringen av barn till gängen. För att kunna göra det behövs kraftfulla och tvingande verktyg. Att ställa krav på vårdnadshavarna är att bry sig om barnen. Om regeringen menar allvar med att de ska knäcka gängen måste de börja med att gräva upp stenen förebyggande arbete. Stenar som är nedgrävda går inte att vända på. Det är bråttom.
LÄS MER: Dagens brottsbalk biter inte på de gängkriminella
