Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Ge Göteborg ett fönster till stjärnhimlen

Fortfarande står Slottskogsobservatoriet stängt. Kommunen, som en gång i tiden tog initiativ till att stödja verksamheten, står passiv vid sidlinjen. Mycket krävs inte för att få verksamheten på fötter.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Att skåda ut mot stjärnhimlen är för många en starkt existentiell upplevelse. Tyvärr har boende i tätbebyggda områden sällan förmånen att göra det obehindrat. Ljusföroreningarna är så starka att det knappt går att se något, även en stjärnklar natt.

Carl Sagan, den berömda astronomen och folkbildarna förklarade att: ”Himlen är viktig. Den täcker oss. Den talar till oss. Innan vi upptäckt elden så låg vi på rygg och skådade ut över de många ljuspunkterna”. Ska vi inse betydelsen av Sagans ord i en stad som Göteborg behövs hjälpmedel för att uppleva universum.

Slottskogsobservatoriet var länge Sveriges enda folkobservatorium. Det innebar att det var det enda publika observatoriet som helt och hållet var öppet för allmänheten. För 34 år sedan motionerade fem partier i kommunfullmäktige för att observatoriets fortsatta verksamhet skulle garanteras av Göteborgs stad och drivas av en förening.

Men över åren svalnade intresset. Verksamheten bollades mellan region och kommun. Till slut ville ingen ha med observatoriet att göra. Martin Wannholt (D) gjorde ett försök att lösa finansieringen när verksamheten hotades av nedläggning men fick nej från övriga politiker.

Observatoriets prekära situation har till viss del sin förklaring i att verksamheten faller mellan stolarna. Är det en kulturverksamhet? Inte enligt kravspecifikationen. Hör det till sporten? Nej. Föreningsstödet är inte utformat för en verksamhet av Slottskogsobservatoriet natur varför observatoriet inte kan söka stöd för sin verksamhet.

Föreningen bakom observatoriet, som alltså initierades på kommunens initiativ, vill inte göra sig uteslutande beroende av kommunen. Men de behöver en huvudman. Någon som formellt har huvudansvaret för verksamheten. Det är en förutsättning för att privata donatorer ska våga pytsa in pengar i verksamheten.

Om inte kommun eller regionen vill ta huvudmannarollen, vilket kanske inte är helt konstigt, så kanske någon mer lämplig aktör kan göra det. Universeum, Göteborgs bejublade vetenskapscentrum har en verksamhet som till sin utformning liknar observatoriets på många vis. Tanken är att stimulera intresse, främst bland barn, för natur och vetenskap. De har redan idag en avdelning med tema rymden. Men det är en sak att lära sig om himlakropparna teoretiskt – en helt annan att med egna ögon uppleva dem. Kanske kan Universeum axla det formella ansvaret?

För kommunens del är kostnaden för en uppstart obetydlig. Men det här är egentligen inte en fråga om pengar utan ork och intresse. Ett årligt grundbidrag räcker för att hålla verksamheten under armarna. Resten får föreningen ta in från privata donatorer. Allt är egentligen på plats, problemet är rent organisatoriskt.

Det är lätt för politiker att tala väl om Göteborg som stad för vetenskap och innovativa näringar. Men intresset för naturvetenskap kommer inte ur tomma intet. I barndomen börjar fascinationen för hur allt hänger ihop. Fascinationen inför stjärnorna har varit starten på många stora livsgärningar inom naturvetenskapen, astronomin, fysiken och filosofin. Ett publikt observatorium behövs som en del av den grundläggande bildningen.