Stadsteatern sätter just nu upp pjäsen Mary Shelley, skriven och regisserad av Sisela Lindblom, som handlar om författarinnan som skrev den berömda romanen om Frankensteins monster.
Men i Göteborg borde vi också fundera på hur vi bättre skulle kunna högtidlighålla minnet av Mary Shelleys mor, Mary Wollstonecraft (1759-1797). Hon var engelsk politisk filosof och författare, verksam vid tiden för den franska revolutionen, och brukar räknas som en av de första feministerna.
Wollstonecraft skrev bland annat "Till försvar för de mänskliga rättigheterna" riktad till konservatismens fader Edmund Burke. Hans kritik av franska revolutionen har ännu bärkraft men det har också Wollstonecrafts svar som varnar för att hans resonemang riskerar att bara gynna de besuttna. Två år senare skrev hon sin viktigaste bok "Till försvar för kvinnans rättigheter", som blivit en feministisk klassiker.
Hennes i samtiden mest lästa bok var dock "Reseberättelsen" från hennes skandinaviska resa 1795. Den kom i nyöversättning på svenska av Elisabeth Mansén i fjol och den ligger till grund för romanen "Lutad mot ett spjut" av Katarina Bjärvall, också från 2022.
Wollstonecraft kom till Sverige direkt från skräckväldets Frankrike. I sällskap hade hon bara sin kammarjungfru och sin ettåriga dotter, Mary Shelleys äldre halvsyster Fanny. Historiker har kommit underfund med att Wollstonecraft som orsak till resan hade ett hemligt uppdrag rörande ett försvunnet silverskepp. Men det som kommer fram i reseberättelsen är hennes ofta politiska iakttagelser av de skandinaviska samhällena.
Redan ute vid Nidingen noterar Wollstonecraft skillnaden mellan den svenska despotismen (här rådde ännu envälde) och det mer liberala England. Lotsen i Onsala var ovillig att jobba i onödan för överheten. I England däremot konkurrerade lotsarna om att få hjälpa båtar och passagerare i hopp om förtjänst. På väg in till Göteborg, som hon uppfattar som en provinsiell och smutsig stad, stöter hon på korrupta tulltjänstemän.
Wollstonecraft skriver lyriskt om den svenska naturen och sommaren. Hon uppskattar det gästvänliga folk som tar alla tillfällen att bjuda på den då förbjudna drycken kaffe. Men hon ser också en omfattande korruption, social misär, en underordnad roll för kvinnor och ekonomisk orättvisa. I Wollstonecrafts feministiska samhällsanalys hänger dessa saker ihop.
Göteborgs stad borde lyfta fram minnet av Mary Wollstonecrafts besök. Hennes litteratur och samhällskritik har bestått tidens tand och hon förtjänar en renässans. Under 1800- och 1900-talen glömdes hon delvis bort. Av radikala feminister ansågs hon för inte tillräckligt konfliktinriktad. I den liberala borgerligheten var hennes levnadssätt utmanande. Hon hade ju barn med sin älskare och särbo, samtidigt som hon var bästa vän med mannen hon var gift med. Efter sin död i barnsäng blev Wollstonecraft någon som sällan lyftes fram i offentligheten.
Först år 2020 restes en staty över Wollstonecraft i London. Den har sågats av kritikerna och beskrevs i The Guardian som ett hån mot författarinnan. Här finns alltså en chans för Göteborg att visa att vi bättre vet att uppskatta en viktig politisk tänkare. Mary Wollstonecraft förtjänar en plats i staden hon besökte.
