Avfärda inte transvårdsfrågans komplexitet

Den kraftiga ökningen av unga som identifierar sig som transsexuella förtjänar en seriös diskussion. DN:s ledarsida väljer i stället att se frågan med ideologiska skygglappar.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Den amerikanska debatten om transvård och könsbyte (även kallat könskorrigering) har börjat skifta under det senaste året. Fram tills relativt nyligen lyste kritisk granskning av transvården med sin frånvaro. Stora medier spred ibland direkta felaktigheter och avstod från att kontrollera fakta, allt för att inte riskera att gå för långt i den extremt snäva åsiktskorridor som länge gällde bland stora, väletablerade medier i USA.

Men någonting har börjat hända. Samma stora medier som tidigare blundat för frågans komplexitet har börjat publicera djupgående och noggranna granskningar av transvården, framför allt för barn och unga. Det vänsterliberala flaggskeppet New York Times är kanske det bästa exemplet.

ANNONS

Där visade journalisten Emily Bazelon i juni förra året bland annat hur skrämmande slarviga psykologiska utvärderingar av barn och tonåringar inför könsbyte ibland är, samtidigt som vissa vill sänka kraven ytterligare. I november uppmärksammade tidningen de snabbt växande bevisen på att hormonblockerande medicin – som stoppar puberteten – kan ge omfattande skador på benmassan och hjärnans utveckling. (SVT:s ”Uppdrag granskning” rapporterade liknande uppgifter långt tidigare, i november 2021.)

I januari i år rapporterade tidningen om de svåra situationer som kan uppstå när skolpersonal antingen inte vill eller får berätta för föräldrar när en elev gjort en så kallad social transition, och börjat identifiera sig med en ny könsidentitet och ett nytt namn i skolan, trots att det kan vara högst relevant för dess psykosociala hälsoläge i stort.

Även andra seriösa, stora och väletablerade amerikanska medier har börjat ta frågan på allvar. Det konstiga är inte att bevakningen blivit mer seriös och noggrann, utan hur lång tid det har tagit. Fullständiga siffror saknas, men enligt en nyligen gjord beräkning från Reuters tredubblades antalet amerikanska barn och tonåringar som fick diagnosen könsdysfori – att identitet och biologiskt kön inte stämmer överens – mellan 2017 och 2021. Det säger sig självt att en sådan ökning väcker enorma frågetecken, särskilt när medicinsk behandling är aktuell.

ANNONS

Frågan om könsbyte för barn och unga är ett exempel på flera relaterade frågor där individens självklara rätt att vara sig själv leder till praktiskt och principiellt svåra frågor. Den lätthet med vilken vissa svenska skribenter behandlar den är därför förvånande. Att vissa ångrar sina könsbyten är inget problem eftersom de är så få, konstaterar till exempel DN:s ledarsida (1/3).

Kritiken mot transvården om att könsbytesoperationer beviljats alltför lättvindigt handlar egentligen om att vården gör ”för mycket för sin utsatta patientgrupp”, menar DN, trots de katastrofala konsekvenser som alltför snabba processer fått för vissa barn och unga. Samma ledarsida avfärdar Åsa Linderborgs problematisering av frågan om var fängelsedömda personer som fötts till män och senare bytt kön till kvinna ska avtjäna sina straff – på anstalter för kvinnor eller män? – som gammal homofobi i nya kläder.

Ingen tjänar på en förenklande debatt om ett så komplext ämne. Förenklingarna riskerar bland annat leda till att människor inte får korrekt vård.

ANNONS