Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Göteborgs osunda maktkoncentration

Att ha alltför många kommunala bolag riskerar att skapa allvarliga intressekonflikter där det inte är helt uppenbart för vem politikerna arbetar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborgs stad utmärker sig bland svenska kommuner med att ha ett stort antal kommunala bolag. Denna mängd har visserligen minskat under de senaste åren men alltjämt sticker Göteborg ut och det är ett problem. Bolagen fyller i många fall viktiga funktioner, dessutom ska de kunna agera oberoende av den politiska förvaltningen. Priset är ett försvårat demokratiskt ansvarsutkrävande.

I en färsk studie av forskarna Andreas Bergh, Gissur Erlingsson, Anders Gustafsson och Emanuel Wittberg har detta dilemma med de kommunala bolagen studerats närmare. Det finns enligt studiens författare stöd för att offentliga bolag kan vara mer effektiva på att leverera nytta än motsvarande verksamheter organiserade inom förvaltningar. Men risken finns, vilket är studiens slutsats, att det sker en osund sammanblandning mellan olika intressen.

Det problematiska med bolagen är att politikerna ofta både har politiska förtroendeuppdrag samt sitter i bolagsstyrelser. Motsvarande rollfördelning försöker man vanligtvis undvika inom privat sektor, det vill säga att ledning och styrelse beblandas.

Det ska finnas en balans mellan ägare och den utförande makten. Men i de kommunala bolagen är denna rollfördelning upplöst. Politiker som sitter i styrelserna sitter bokstavligt talat på dubbla stolar då de ofta även har förtroendeuppdrag i kommunfullmäktige.

Granskningskommissionen som tillsattes efter korruptionsskandalerna i Göteborg konstaterade att ett av huvudproblemen var att bolagiseringen skedde utan ”den offentliga sektorns mekanismer för offentlighet och rättsäkerhet”. Man lockades av effektivitetsvinsterna men såg inte de långsiktiga negativa konsekvenserna av att inordna stora delar av stadens verksamhet i kommunala bolag.

Hur har man löst detta i Göteborg? Inte alls tycks det som. Göteborgs stad har rekordmånga politiker som sitter i tre eller fler bolagsstyrelser, 34 personer totalt. I Malmö är motsvarande siffra tre personer. 37 procent av fullmäktiges ledamöter sitter även i bolagsstyrelser. Genom relationskartor har forskarna tittat på sambanden mellan styrelser och personer.

Resultaten visar att politikerna som skapar de kommunala bolagen ofta är de som även sitter i styrelserna, eller utnämner nära kollegor till styrelseplatserna.

Detta behöver inte alltid vara ett problem. Kompetenta och erfarna politiker på rätt platser kan utföra mycket gott. Men avsikten med bolagiseringen var maktdelning, effektivitet och möjligheter att driva kommunal verksamhet på ett sätt som inte var möjligt inom ramen för förvaltningen.

Om maktkoncentrationen är stor och kopplingarna mellan personerna därutöver är omfattande, försvinner lite av poängen med att ha så många kommunala bolag. Politiker som både sitter i kommunfullmäktige och i bolagsstyrelser kan potentiellt hamna i märkliga intressekonflikter.

Göteborg är inget unikum. I Piteå är antalet kommunala bolag per invånare skyhögt och överlappningen mellan kommunfullmäktiges ledamöter och bolagsstyrelserna är nästintill total. I vissa mindre kommuner är antalet bolag litet men överlappningen med kommunfullmäktige stor.

En av studiens författare, statsvetaren Gissur Erlingsson, citerade i en tidigare studie i samma ämne den folkpartistiske riksdagsmannen Torsten Gavelin som redan år 1996 varnade för att kommunala bolag riskerar att styras av politiker som: ”inte förstått de grundläggande skillnaderna mellan det offentliga aktiebolaget [och det privata] – vem man är till för, vem som är uppdragsgivare, och vems pengar som riskeras”.

Minns när Göteborg Energi för bara några år sedan satte sprätt på ett par miljarder med förhoppning om att Gobigas skulle bli en kommunal kassako. Gemensamma tillgångar användes för att spekulera på en osäker energimarknad. Politikerna i bolaget upplevde att de hade ett stort mått av frihet att använda gemensamma tillgångar som riskkapital. Vems pengar som riskerades var nog inte helt uppenbart för de inblandade.

Fjärmar sig kommunpolitiker i bolagsstyrelser från sina arbetsgivare, det vill säga medborgarna, finns risken att verksamheten pågår utan ansvarsutkrävande. Detta var också en av de bittrare läxorna efter korruptionsskandalen i Göteborg: Skyddad verkstad utan insyn.

Det borde finnas ett gemensamt intresse bland partierna i Göteborg att se över de demokratiska problem som alltjämt lever kvar bland de kommunala bolagen.