Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Jonas Lindstedt
Bild: Jonas Lindstedt

Mathias Bred: Göteborgs industrihistoria förtjänar ett museum

Alla samhällen behöver en berättelse som svarar på frågan var man kommer ifrån. För Göteborgs del handlar det till stor del om arbetet, varven och industrin. Stadens politiker måste ta frågan på allvar.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Ett varvs- och industrihistoriskt centrum i Göteborg kan nu vara ett steg närmare. På det senaste kommunstyrelsemötet röstade en majoritet för att frågan ska utredas. Det är en viktig milstolpe för hittills har det varit politikerna i staden som har hållit emot. Regionen har varit positiv, delar av näringslivet har varit intresserade och så har förstås den ideella föreningen VIC, västsvensk industrihistoriskt centrum, drivit frågan oförtrutet.

Ett industrihistoriskt centrum behövs i Göteborg. Alla som har rötter i göteborgsk arbetarklass vet att den officiella framgångssagan till del är en schablonbild. Det förflutna är betydligt mer mångskiftande och innehåller inte bara jovialiska hamnsjåare och snabb utveckling utan också farliga arbetsplatser, stora klasskillnader och sönderarbetade textilarbeterskor.

Ändå tål historien att visas fram. Alla samhällen behöver en berättelse som svarar på frågan var man kommer ifrån. Den mer komplexa bilden är kanske dessutom särskilt viktig att lyfta fram i vår tid. Den motverkar såväl myten om ett harmoniskt förflutet som myten om vita privilegier.

Dock bör vi vara medvetna om att beslutet i Kommunstyrelsen inte innebär att ett industrihistoriskt centrum är säkrat. Förslaget handlar ännu bara om att utreda lämplig finansieringsmodell och möjlig placering. Det partipolitiska intresset är fortsatt svalt. Alliansen röstade nej och reserverade sig mot beslutet. Dessutom med det märkliga argumentet från Kulturnämnden att industriarvet redan hanteras av befintliga museer, vilket ju inte stämmer.

Förslaget som ändå vann hade lagts gemensamt av Socialdemokraterna och Demokraterna. D såg sannolikt en chans att köra över den styrande minoriteten och S var nog inte svårövertalade då de fortfarande famnar efter symbolfrågor som kan locka tillbaka konservativa arbetarröster.

Risken finns att satsningen på ett industrihistoriskt centrum inte blir prioriterad efter nästa val.

Ytterligare ett orosmoln är att visionen om det industrihistoriska centret med tiden har vattnats ur. Från att från början ha handlat om en imponerande museibyggnad på norra älvstranden talas nu om en vanlig lokal någonstans i staden. Ordet museum undviks och man är noga med att betona att centret inte bara får handla om historia.

Men det förflutna måste tillåtas att ta plats, också rent bokstavligen. Ett industrihistoriskt centrum i Göteborg bör ligga i en historiskt riktig miljö, rimligtvis på Hisingen och vid älven. Det behöver också ha verkshöjd och attraktionskraft för att locka människor att komma till dit.

Tyvärr har Göteborg inte det bästa ryktet när det gäller bevarandefrågor. Historiska stadsmiljöer byggs fortfarande sönder, Ostindiefararen försvann utan att någon kan berätta hur, och ett tag var till och med feskekörkan hotad. Man får intrycket att delar av makten ringaktar Göteborgs historia.

En risk är att VIC slutar som ytterligare en ”mötesplats” eller ”arena” där eventpersonal berättar om hur fantastiskt Göteborg är och om hur många innovationsrika kluster här finns. Kvinnorna och männen som byggde vårt välstånd förtjänar bättre. Frågan om ett varvs- och industricentrum behöver drivas ända in i hamn.