Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Göteborgarna älskar sitt uteliv med oroar sig över vad som kan hända på vägen hem. Bild: Erik Svensson
Göteborgarna älskar sitt uteliv med oroar sig över vad som kan hända på vägen hem. Bild: Erik Svensson

Adam Cwejman: Göteborgarna vill ha sin trygghet

Genomsnittsgöteborgaren verkar enligt senaste SOM-mätningen älska sin stad, men oroar sig över vad som händer med tryggheten i offentligheten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborg är trevligt att bo i. Men på sina håll börjar otryggheten göra det jobbigt att vistas ute på kvällarna. Att riva Ullevi för att ge plats för bostäder är en riktigt dålig idé. Men att smälla upp kameror på offentliga platser tycks vara något av det bästa man kan göra.

2019 års SOM-mätning är som att få chansen att titta in i den genomsnittliga göteborgarens huvud. Det verkar vara en hyggligt nöjd person. Någon som gillar sin stad; är stolt över kulturlivet men som oroar sig över sociala problem och otrygghet.

Enkäten genomfördes mellan september och december 2019. Svaren har således ett år på nacken. Vissa tendenser har kanske förstärkts. Andra försvagats. Helt nya frågor kan, förstås, ha tillkommit sedan dess. Att merparten av detta året, med ett litet sommaravbrott, ägnats åt en pandemi med allt vad det betyder i förändrade levnadsmönster har också gjort sitt.

Men enkätsvaren säger ändå något om vart göteborgarnas mentala kompassnålar pekar.

Ytterligare en reservation ska skjutas in här: Svarsfrekvensen ligger på ungefär 50 procent. Den skiljer sig också mycket mellan stadsdelarna. I Angered är svarsfrekvensen 31 procent. I Majorna-Linné svarade 57,6 procent av invånarna. Utbildningsnivå och inkomst korrelerar med benägenheten att göra sina åsikter som medborgare hörda.

Det som är positivt med Göteborg är enligt respondenterna att det finns många bra restauranger och serveringar. Det är en bra stad att bo i och det finns många platser där man kan träffa vänner - inte minst inom ramen för det rika kulturutbudet. Detta är det Göteborg som vi kan läsa om de gånger något utsänd från New York Times (och visst älskar vi när det sker!) kommer hit och skriver om våra mysiga krogstråk, restauranger och stämningen. Extra gött blir det när skribenterna kontrasterar upplevelsen mot Stockholms lite stelare och dyrare uteliv.

Vad håller göteborgarna inte med om? På påståendet att Göteborg är en jämlik, trygg stad med god ekonomi svarar i tur och ordning 64, 56 och 55 procent jakande. Det är ändå höga siffror. Men här finns tvivlen. Nästan hälften är av åsikten att Göteborg varken är tryggt, jämlikt eller har god ekonomi. Jämför det med de positiva upplevelserna av stadslivet, där var det nästan en hundraprocentig enighet.

Bryter man ned siffrorna efter stadsdel märker man att upplevelsen av trygghet skiljer sig väsentligt mellan stadsdelarna. I Östra Göteborg (Gamlestan med omnejd), Angered och Norra Hisingen upplever de boende livsmiljön vara mindre trygg än i Örgryte-Härlanda, Centrum och Västra Göteborg. De göteborgare som upplever sig vara mest otrygga är kvinnor, yngre, ensamstående och låginkomsttagare.

Det är ingen vild gissning att politikerna kommer lusläsa den här rapporten. I synnerhet avsnittet om vilka som är de viktigaste frågorna. I toppen har vi sociala frågor (där trygghet ingår), lag och ordning samt integration och invandring. Infrastruktur och miljö befinner sig på femte, respektive nionde plats. Göteborgare prioriterar livsmiljön vi har närmast: Människorna omkring oss, hur de mår, tryggheten och hur vi lyckas (eller misslyckas) leva tillsammans.

Några trender ska man ha ögonen på: I prioriteringslistan har integration och invandring minskat något mellan 2016 och 2019. Däremot har lag och ordning och sociala frågor tagit dess plats i toppen. Det ligger i linje med utvecklingen nationellt: Det omedelbara intresset för migration har mattats av sedan migrationsåret 2015 och ersatts med de mer långsiktiga konsekvenserna av migrationen och ojämlikheten mellan människor.

Även intresset för infrastrukturfrågor har mattats av något. De rasar i mätningen mellan 2018 och 2019. Västlänken är ett faktum och det verkar göteborgarna, oavsett hur de ställer sig till bygget, inse. Med det sagt så är inställningen till Västlänken och trängselskatten alltjämt negativ. Detta kan kontrasteras mot göteborgarnas stöd för dubbelspår för tåg mellan Göteborg och Borås: Ett bygge alla verkar älska.

Att tryggheten har blivit den viktigaste frågan för göteborgarna är kanske inte så konstigt. Gängvåldet, skjutningar, sprängningar och brutala rån drabbar få personer i absoluta tal. Men de sprider skräck. Det förklarar varför en så överväldigande majoritet av göteborgarna anser att det är ett bra förslag att öka kameraövervakningen eller fördela mer resurser till fattiga stadsdelar.

Göteborgarna prioriterar att det lilla i vardagen funkar. Att man kan vara trygg på väg hem från ett trevligt restaurangbesök eller att elsparkcyklar inte ligger och skräpar överallt. Det är betydligt mer ljumma till symbolåtgärder som att utlysa klimatnödläge. Signalen till stadens politiker borde vara solklar: Den som har ett trovärdigt program för att lösa otryggheten i Göteborg är den som vinner göteborgarnas förtroende i nästa val.