Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Peter Hjörne Bild Stefan Berg Bild: Stefan Berg

Göteborg - var god och dröj!

Stadens jubileumsfirande riskerar, som många andra projekt, att gå ett försenat öde till mötes. Det vore synd.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På Hisingen, Sveriges femte största ö, som en del lokalpatriotiskt lagda hisingsbor kallar Nordens Hawaii, uppstod det första Göteborg. 1604 bosatte sig några holländare vid Färjenäs på Hisingen. Det ogillades starkt av danskarna som helt sonika brände ner staden. Men redan på 1600-talet var göteborgarna, som i och för sig då inte visste att de var göteborgare, ett härdigt och envetet släkte. Så 1619 började en ny stad anläggas, denna gång på andra sidan av älven. Kanske berodde det också på att Gustav II Adolf var enveten, för det var han som beordrade att Göteborg skulle anläggas. "Där skall staden ligga", skall han ha sagt när han red upp för Stora Otterhällan och med en majestätisk gest pekade ut var Göteborg skulle byggas.

Den 4 juni 1621 fick Göteborg stadsprivilegier av självaste konungen:

"Wi Gustav Adolph, med Guds Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Konung, Stor-Furste uti Finland, Hertig uti Estland och Karelen, Herre till Ingermanland. Göre härmed för Hwarjom och enom, som detta Wårt Privilegium företes, eller eljest til at läsa, förekommer, i synnerhet Wår tillkommande Stad Götheborgs Inwånare och deras Efterkommande för nu och ewärdeliga tider, wetterligt, kunnigt och uppenbarligen...huru Wi, näst Guds Äras utwidgande, måtte åter samma Stad å nyo upbygga, och därstädes till en Köp- Sjö- och Handels-Stad förfärdiga låta."

Några reflektioner faller sig naturliga efter att försökt ta sig igenom texten i detta inledande stycke av privilegiebrevet. Den första är att man inte kan annat än att beundra någon som får plats med så många titlar på visitkortet. Den andra reflektionen är att vi skall vara evinnerligt tacksamma att språket förändras. Den sista är att vi i "ewärdeliga tider", åtminstone sedan 1621, vetat att Göteborg firar 400 år 2021. Så planeringshorisonten kan man inte klaga på.

Likväl verkar staden ha kommit på efterkälken. Projekt som skulle landa under jubileumsåret har skjutits på eller blir inte av alls. Linbanan är ett sådant exempel. Ett annat är Bostad 2021. En stor del av firandet är emellertid inte kopplat till sådana projekt. Det blir rader av evenemang och konstmanifestationer - och satsningar på en grönare stad, som bättre nyttjar sin närhet till vattnet.

Men jämfört med 300-årsjubileet kommer 2021 att hamna i skuggan. Den gigantiska Jubileumsutställningen för knappt hundra år sedan kommer sannolikt att förbli den största kulturhistoriska manifestationen i Göteborg någonsin. Utställning på 320 000 kvadratmeter, en egen liten stad bakom Götaplatsen, lockade 40 000 utländska besökare och hela 4,2 miljoner besökare totalt.

"Här fanns ett myller av gångar, gårdar, trappor och terrasser. Orientaliskt inspirerade huskroppar blandades med grekiska tempelfasader, pelargångar, kupoler, torn, tinnar och minareter. En liten stad byggd och planerad åratal i förväg, för att endast finnas under de fem regniga sommarmånader som utställningen varade", berättade GP:s Två dagar i samband med 75-årsjubileet av Jubileumsutställningen.

Arkitekturen av Bjerke och Ericson beundrades storligen. Men också utställningens innehåll, som skulle visa vad Sverige förmådde kulturellt och industriellt - med utställningar av konstnärer som Simon Gate och Edward Hald vid Orrefors och möbelformgivaren Carl Malmsten. Ett jubileumsprojekt dokumenterade alla Västsveriges fornminnen. "Den vita staden" revs men kvar för Göteborgarna att njuta blev Liseberg, Konstmuseet, Svenska Mässans Jubileumshall, Botaniska trädgården, Naturhistoriska museet och Götaplatsen - även om Stadsteatern, Konserthuset och en Millesskulptur sköts på framtiden.

Det var ett sagolikt arv från ett tillfälligt firande. Vad blir kvar av firandet 2021?

Visserligen går det bra för Göteborg ekonomiskt och industriellt. Infrastruktursatsningar och byggnationer kommer att uppgå till häpnadsväckande 1000 miljarder. Men det är svårt att befria sig från känslan av att det finns en osedvanlig "fallenhet för förseningar" - och fördyringar. Och projekt som inte bär.

Visst är många av projekten jättelika, visst måste många instanser vara inkopplade och visst är det många saker på gång samtidigt. Men likväl måste man ställa sig frågande när förseningar och fördyringar blir regel snarare än undantag. Skeppsbron, Frihamnen, Heden, en ny arena, Linbanan, Region City vid Centralen, den nya stadsdelen i Högsbo, Avenyn, Lisebergs äventyrsbad, Vasabron och Sprängkullsgatan är några exempel tidigare och nu.

Det mesta har inte ett dugg med 400-årsjubileet att göra. Kanske blir jubileet minnesvärt? Kanske blir arvet av 2021 en grönare stad? Det är bra. Men känslan är ändå att de bestående avtrycken blir få. Det hade kunnat vara annorlunda. Samtidigt fortsätter många projekt i vår stad att snubbla sig fram.

En god jubileumsgåva till göteborgarna vore en generalplan, inte en vision till, där koordinationen, planeringen och kostnadshållningen blir av högsta klass. Och så det enkla och självklara projektet, som jag vurmat för i tidigare krönikor: Gör Avenyn vacker, pryd den med jubileumsskulpturer och ge Götaplatsen sin strama elegans tillbaka.

Men låt inte "Göteborg - var god och dröj" bli budskapet i tiden.

Eller så gör vi vad stadens fäder (för några mödrar skymtade inte i den tidens maktkorridorer) gjorde - skjuter upp firandet två år. 300-årsjubileet firades nämligen 1923, försenat på grund av första världskriget och dåliga ekonomiska tider.

Nä, skoja bara, som barnen säger.