Statens främsta uppgift är att skydda sina medborgare från hot och våld. Den svenska statsmakten är en av världens äldsta. Rekordlång är även tiden då Sverige varit en enhetlig stat. Det vill säga: Den svenska statsmakten har inte behövt kämpa om privilegiet och rätten att fatta beslut i landet. Befolkningen har inte behövt vända sig till klaner, släktnätverk eller andra sammanslutningar för att statsmakten varit svag eller helt frånvarande.
Inte heller har den svenska rättsstaten, det vill säga polisen och domstolarna, behövt konkurrera med andra krafter om våldsmonopolet eller rätten att skipa rättvisa.
Två aktuella händelser utmanar den här föreställningen. Den första, att kriminella gäng, välkända för såväl polisen och allmänheten, upprättar vägspärrar på olika håll i nordöstra Göteborg. Den andra att två beväpnade män dök upp på Lövgärdesskolan, vilket en person anmälde till polisen - varpå anmälaren efter jobbet prejades av vägen, kidnappades och misshandlades.
Att brott begås hör varje samhälle till. Men brott som når en sådan nivå av brutalitet och påverkan på samhället att de griper tag i hela stadsdelar är något annat. Då kan vi tala om problem - inte bara utmaningar - på en helt ny nivå för både statsmakten och rättsväsendet.
Det pågår en konflikt mellan det så kallade Backagänget och ett släktbaserat nätverk i Angered.
Våldskapitalet, det vill säga gängens kapacitet att utöva grovt våld mot sina motståndare och mot allmänheten, är omfattande.
Gång efter annan har det blivit uppenbart att det organiserade våldet som dessa gäng utövar inte är en, visserligen tragisk, angelägenhet enbart för de kriminella. Det här är vålds- och maktutövning som påverkar samhället i sin helhet. Oskyldiga, barn, anhöriga, förbipasserande drabbas. Otryggheten det skapar är på en annan nivå än den som är ett resultat av isolerade brottsliga handlingar.
Är du boende i Angered så ser du det här tydligt. Du vet vilka som tillhör gänget. Du vet vad de är kapabla till. Och nu stannar de, likt scener ur någon krigszon, förbipasserande bilar så inte "fel personer" kommer in i stadsdelen. Och skulle man, till äventyrs, vilja rapportera till polisen så visar de med sitt våldskapital vad som händer: Prejad av vägen, kidnappad och misshandlad. Meddelandet de skickar är tydligt: Här bestämmer vi och utmanar du oss på något sätt så får det konsekvenser.
Häromdagen fick justitieministern Morgan Johansson (S) frågan om anonyma vittnesmål kan vara något för Sverige. Många har efterfrågat det som ett led i att få folk att lämna uppgifter om de kriminella gängen. På grund av deras makt och våld är det nämligen få som vågar säga något.
Ministern, som trots allt tillsatt en utredning i frågan, är däremot skeptisk. Det är "inte så enkelt som man kan tro" förklarade han. Johansson menade att det var en plikt att vittna och det hade han minsann själv gjort. På följdfrågan om han upplevt sig själv hotad mumlade han något till svar.
Kanske har vi i Sverige på grund av att både statsmakt och rättsväsende så sällan utmanats ingen riktig beredskap för vad vi ska göra när så sker. Eller har vi bara en oduglig justitieminister? Sverige har under flera decennier, genom invandringen, fått stifta bekantskap med samhällsfenomen, likt klaner och släktnätverk, som i vårt land snarast hör forntiden till.
Så länge stat och regering tillåter kriminella att fortsätta verka och utöva sitt våld kommer många människor i vårt land leva med känslan att de aldrig riktigt tillåts bo i Sverige. I stället hålls de kvar i en, för de flesta svenskar, parallell verklighet där gäng kontrollerar din bil och där du kan bli hotad till livet om du golar till polisen.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.