Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Stadsplanen över Majorna visade hur ännu ej färdigbyggda kvarter skulle hänga ihop med äldre gator. Bild: Stadsbyggnadskontoret

Göteborg behöver en stadsplan

Göteborg saknar en övergripande, framtidssäker och traditionellt förankrad stadsplan. Vaga översiktsplaner räcker inte som ersättning och skapar bara ett riktningslöst lapptäcke av stadsdelar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På Göteborgs stads hemsida finns en lång rad med historiska stadskartor över Göteborg, kronologiskt upplagda. Dessa vackert handillustrerade kartor utfördes med inte mycket mer än några linjaler, pennor och en stadig hand. Det är nästan svårt att föreställa sig att dessa enkla streck, i vissa fall ritade så tidigt som på 1600-talet, än idag påverkar tusentals göteborgare varje dag.

Byggnader byts ofta ut, byggs på, ändras och förändras ofta väldigt radikalt. Stadsplanerna däremot, med sina vägar, vinklar och siktlinjer består längre.

I många fall trampar göteborgarna fram på gator i innerstaden vars sträckning inte ändrats märkbart sedan mitten av 1600-talet. Kungsgatan med sina flanörer, butiker och caféer är samtidigt välfungerande för att den är rak och logisk. Den fyller det dubbla syftet att transportera gångtrafikanter i väst-östlig riktning samtidigt som den utgör en destination i sig.

När Majorna på slutet av 1800-talet fick en ordentlig stadsplan så ersatte den ett gytter av småhus och överlappande tomter som försvårade utbyggnad av mer storskalig bebyggelse. Den stadsplan som infördes då, parallellt på flera platser i Göteborg, utgör än idag stommen i välfungerande göteborgska stadsdelar.

Men om dessa raka gator med sina kvadratiska kvarter fungera de så bra, varför tycks de upphöra runt mitten av 1900-talet? Alltför raka gator anses i vissa planeringskretsar vara monotona och fula. Från 1950-talet och framåt förordades den uppdelade staden och att vägarna skulle hållas på lika långt avstånd från husen som affärerna och arbetsplatsen. Uppdelningen av stadens funktioner är tyvärr en seglivad trend som lever kvar än idag.

En ordentlig stadsplan gick ut på att förbereda staden för ny bebyggelse. På de blekta kartorna man kan ladda ned från stadsbyggnadskontorets hemsida ser man kvarter, ännu ej ifyllda, i väntan på att expansionen skulle föra staden dit. Poängen var briljant i sin enkelhet: Vid ytterligare expansion skulle det gamla hänga ihop med det nya. Vägarna skulle helt sonika fortsätta dras ut och kvarteren skulle inlemmas i den forna bebyggelsen.

Detta enkla grepp tycks vara helt frånvarande i samtidens göteborgska stadsplanering. Nya stadsdelar planeras fram som isolerade öar. Knappt förbundna med grannområden. Konsekvensen blir döda områden, dåliga flöden av människor, flaskhalsar och bristfälligt underlag för affärsverksamheter.

Tyvärr tycks det svårt, så här några hundra år efter dessa enkla planer, att upprepa det gamla genidraget. Stadsplanering är visserligen inte lika enkelt idag. Bilar, avancerade avlopp, storskalig kollektivtrafik och en uppsjö med normer och regler följer med planeringen. Men förutsättningarna består: Relationen mellan husen, kvarten och gatorna måste alltid utgöra en utgångspunkt för stadsbyggnadskonsten.

Göteborg saknar en övergripande, framtidssäker och traditionellt förankrad stadsplan. De grova översiktsplaner som finns är fyllda med fluffiga värdeord och vaga avgränsningar. Det möjliggör tyvärr en hel del skarvande med framtidsvisionen för en sammanhängande bebyggelse. I sak torde de flesta av kommunfullmäktiges partier vara överens om ett levande och välfungerande Göteborg. Men för att nå dit behöver de enas om behovet av en visionär göteborgsk stadsplan.