Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sverigedemokraternas Björn Söder förekommer i spekulationerna om vem som ska väljas till talman den kommande mandatperioden.   Bild: Fredrik Sandberg/TT
Sverigedemokraternas Björn Söder förekommer i spekulationerna om vem som ska väljas till talman den kommande mandatperioden. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Håkan Boström: Gör Björn Söder till ambassadör i stället

Sverigedemokraterna behöver kompenseras för att de inte får några ministerposter, men talmansposten är inte lämplig för byteshandel i detta fall. Bättre då att ge SD andra utnämningar i kompensation.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På måndag samlas riksdagen för att välja ny talman. I vanliga fall något av ett rutinärende. Så inte denna gång. Enligt uppgifter till Ekot (SR 19/9) råder det delade meningar inom högerblocket – i synnerhet mellan SD och Liberalerna – om huruvida Sverigedemokraterna ska få talmansposten eller inte.

För att låta posten gå till SD talar att partiet är störst i den konstellation som vunnit valet. Det kan också tyckas rimligt att ge SD talmansposten när partiet hålls utanför regeringen. Man kan rentav hävda att SD inte behandlas likvärdigt om partiet snuvas på alla positioner.

Jimmie Åkesson har dock gång på gång påtalat att poster och positioner inte är det viktiga för honom eller hans rörelse. I SD:s folklighet och framhävande av ”sunt förnuft” ligger också att man vill vara resultatinriktade. Prestige är för de gamla etablerade partierna.

Det vore bra om SD höll fast vid den inställningen. Den nuvarande talmannen Andreas Norlén (M) har blivit närmast folkkär och är respekterad i alla läger. Att återvälja honom skulle ge en signal om stadga och kontinuitet. Konservativa kärnvärden.

Men SD måste ha något i utbyte. Det står redan klart att partiet måste få sakpolitisk kompensation för att det avstår från regeringsmakten. Ska SD dessutom avstå talmansposten måste det till något ytterligare.

Här kommer regeringens utnämningsmakt in. Man kan med rätta tycka att meriter bör avgöra vem som får olika toppuppdrag i staten. Men det finns också tjänster som till sin natur är mer politiska. Till dessa hör landshövdingeposter och åtminstone vissa ambassadörstjänster – minns att gamle L-ledaren Jan Björklund sitter i Rom. SD har inga sådana i dagsläget. De kan med viss rätt hävda att de bör få förtur till kommande utnämningar. Här finns med andra ord möjligheter att kompensera för att partiet avstår talmansposten utan att sakpolitiken drar så långt i deras riktning att regeringsbalansen rubbas. Och det är trots allt lättare för Liberalerna att tugga i sig en och annan SD-märkt landshövding eller ambassadör än en Björn Söder på rikets näst högsta position.

För de inblandade i regeringsförhandlingarna är det något av en ”win win”. Sverigedemokraterna är i stort behov av reträttposter. Partiet behöver kunna göra sig av med gamla trotjänare. Det ligger faktiskt även i landets intresse. På så sätt öppnar man upp för mer dugliga krafter i politiken.

En kakbjudande Andreas Norlén som citerar fritt ur Fänrik Ståls sägner torde vara den ideala talmannen för att samla både liberaler och konservativa. Han är också erkänt skicklig i de många representativa plikter som åligger Riksdagens talman.

En mer kontroversiell figur som Björn Söder (SD) passar i så fall bättre som ambassadör. Varför inte i Ungern?