Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Rekryter. Försvarsmakten behöver fler.

Adam Cwejman: Gärna mönstring men undvik tvång

Det finns ingen poäng med att stora kullar av ungdomar tvingas till militärtjänstgöring. Att däremot återinföra mönstringen skapar en bättre kontakt mellan försvarsmakten och potentiella rekryter.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Yrkesförsvaret har inte levererat. Det är bara att konstatera. Efter att värnplikten lades i träda har försvarsmakten haft problem med att hitta tillräckligt många som frivilligt vill bli yrkesmilitärer under en tid av sina liv.

Mellan 2011-2015 har årligen omkring 2500 genomfört försvarsmaktens grundutbildning. Det är 60 procent av vad försvarsmakten behöver för att täcka personalbehovet. Det har således funnits goda skäl att förändra försvarets rekryteringsmöjligheter.

Mot bakgrund av den här situationen överlämnade i veckan regeringens särskilda utredare, Annika Nordgren Christensen, en utredning om hur personalförsörjningsfrågan kan lösas. Utredningen föreslår att mönstringen återinförs som ett sätt att skapa en större bas av rekryter som kan söka till försvarsmakten.

Därutöver föreslår utredningen att Lokalförsvarsförband införs, dessa skulle understödja hemvärnet och även kunna utgöra en bas för en beredskapspolis, för det fall att regeringen vill återinföra den organisationen. Utredningen poängterar även den långsiktiga faran med att hemvärnet bara rekryterar personer som tidigare genomfört sin grundutbildning som värnpliktiga.

Ett återinförande av mönstringen skulle innebära att försvaret får en blygsam ökning av utbildningsvolymen, från dagens 2500 till 4000 under 2018, lika många under 2019 och därefter en liten ökning till 5000 under 2020. 

Det finns därför ingen poäng med att stora kullar av ungdomar tvingas till militärtjänstgöring. Att däremot återinföra mönstringen skapar en bättre kontakt mellan försvarsmakten och potentiella rekryter. Det ger också försvaret en bra uppfattning om hur många som potentiellt kan kallas till tjänstgöring vid ett senare tillfälle. På sikt gör ökat det möjligheterna för en ökad rekryteringen och en återgång till en större försvarsmakt. 

Det är bra att försvarsministern  och regeringen sakta håller på att vakna ur sin försvarspolitiska  dvala. Man börjar inse att den säkerhetspolitiska verkligheten  förändrats, närområdet är inte så idylliskt som många länge trott.  Sverige måste åter bli ett land som har en hög krisberedskap och vars  försvarsmakt har en robust och väl förberedd organisation. 

Utformat på rätt sätt ska det inte krävas att någon utför militärtjänstgöring mot sin vilja. Utredarna konstaterar att: ”Personalförsörjningen av det militära försvaret ska bygga på frivillighet så långt Försvarsmaktens rekryteringskraft medger”.

Varför inte ett bättre rekryteringssystem som helt bygger på frivillighet? Regeringens utredning är ett steg i rätt riktning men det ska inte behövas tvång för att lösa personalförsörjningen. En modern försvarsmakt vinner inget på att ha ovilliga och odugliga rekryter som helst gör något annat.