Göteborg verkar ha svårt att skaka av sig ryktet om att vara den korrumperade staden. Nyheten om att kommunpolitiker och tidigare chefer har kunnat få sina privata bilar servade på Gatubolagets verkstad på Ringön befäster bilden av en stad som tidvis har styrts av ett kompisgäng.
När kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) den 6/2 kommenterade GP:s uppgifter påpekade hon att hon inte trodde på ”snacket om en kultur”. Någon som tror på just en sådan kultur är dock Inga-Britt Ahlenius, erfaren ämbetsman som gjort sig ett namn internationellt i kampen mot korruption och som numera är ledamot i Transparency International i Sverige.
I en debattartikel i GP den 8/2 gick Ahlenius till hårt angrepp och skrev bland annat:
”Den kultur och anda som uppenbarligen fortfarande finns i Göteborg har vuxit fram under decennier” – den sitter i väggar och tak och är internaliserad hos politiker och tjänstemän.”
Ahlenius påminde också om att Hermanssons företrädare som KSO, Annelie Hultén (S), lovade att ”vända alla stenar” för att komma till botten med mutskandalerna som avslöjats 2010. Men de fortsatta avslöjandena pekar mot att alla stenar faktiskt aldrig vändes.
Att vända på alla stenar borde ju till exempel ha inneburit att också granska och utkräva ansvar av de personer som var vid makten under åren 2001-2008 – åren som i Granskningskommissionens rapport kallas för ”En tid för mutor”. Namnen som figurerar i avslöjandena om gatubolagets garage och om fastighetskoncernen Framtiden är samma personer som redan då fanns i den mest centrala klicken av politisk makt i Göteborg. Det är svårt att vända på stenar som är ens vänner, kollegor och partikamrater sedan många år.
Visst fanns det nog en känsla av självrannsakan hos kommunledningen och av att man ville gå till botten med vad som varit. Det gjordes en del för att minska riskerna och gråzonerna inför framtiden, men uppenbarligen har det inte räckt.
Kanske har det blivit som en annan expert på korruptionsfrågor, professor Bo Rothstein vid Göteborgs universitet, en gång förutspådde – nämligen att Göteborgs kommun skulle lägga mer kraft på att hantera mediebilden av den korrupta staden än på att hantera själva problemen.
En gissning är att bilden av den korrumperade staden kommer att leva vidare. Den kommer då och då att få luft av nya avslöjanden. Förutsättningarna finns ju kvar. Framförallt i ett stort kluster av kommunala bolag som inte alltid sysslar med saker som ligger inom det normala kommunala ansvaret. Men det är också svårt att helt släppa tanken på att där fortfarande finns motståndsfickor av personer som fostrats i en dålig kultur. Den negativa Göteborgsandan har ännu inte helt gått i pension.
