Moms, eller mervärdesskatt som det egentligen heter, är en skatt som betalas på de flesta varor och tjänster vi köper. Totalt inbringar den runt 400 miljarder kronor varje år, och är tillsammans med skatter på arbete statskassan största inkomstkälla.
Det är en effektiv skatt och tanken bakom den är bra. Den är neutral inför din inkomst, lätt att ta ut och svår att smita undan. För konsumenten är det också tydligt hur mycket som betalas i skatt eftersom allt redovisas på kvittot. Som huvudregel är momsen 25 procent. Men det finns en mängd undantag som gör att vissa varor istället har 12 eller 6 procent. Effekterna av denna åtskillnad blir ibland ganska märkliga.
Till exempel är skatten 6 procent på taxiresan hem från krogen, eftersom det räknas som transport. Om du i vinter skulle välja att åka hem med hundspann istället skulle skatten bli 25 procent, eftersom det då klassas som en nöjesresa. När det kommer till att åka skidlift har Skatteverket däremot gjort bedömningen att det inte är tillräckligt kul för att räknas som nöje, så där blir skatten 6 procent.
Vatten på flaska räknas som livsmedel och har reducerad moms, medan kranvatten inte har det. Det är högre skatt på att parkera sin husvagn på en vinterförvaringsplats än på en campingplats på sommaren. Fram till 2012 var det lägre skatt om man köpte take away än om man åt maten på plats.
Bakom undantagen finns ofta en politisk vilja att gynna olika varor och branscher, men det sker alltid på bekostnad av någon annan. Den sänkta skatten på livsmedel gör att den som vill spendera sin lön på ost får en skattemässig fördel jämfört med den som spenderar lönen på skor. Osthandlare gynnas på bekostnad av skohandlare. Det är inte rimligt.
Momsen borde istället vara enhetlig. Då får branscherna konkurrera på mer schyssta villkor, systemet blir mer begripligt och äntligen skulle biljetten till ett mini-zoo på ett nöjesfält få samma skatt som biljetten till en vanlig djurpark.
