Fritt från åsiktsmaterial ska det vara när den 17-åriga miljöaktivisten Greta Thunberg tar över som Dagens Nyheters chefredaktör på söndag. Det blir varken ledare, kulturtexter, debattartiklar eller krönikor. (Dagens Media 30/11). Hållningen är helt i linje med Thunbergs ständiga uppmaning att lyssna på experterna och forskningen.
Tron på expertisen är starkare än på länge idag. Extra mycket så inom delar av miljörörelsen. Till del beror det på att miljöfrågor skiljer sig från andra politikområden. De blir lätt tekniska då de i grunden handlar om naturvetenskapliga samband.
Inställningen har dock inte alltid varit så entydig. Miljöpartiet föddes ur kärnkraftsmotståndet. Kritik mot det teknokratiska industri- och expertsamhället var en central strömning i den gröna alternativrörelse som hade sin storhetstid i övergången från 1970-tal till 1980-tal. Experter och byråkrater ansågs då gå maktens ärenden.
MP förespråkade i sin ungdom både alternativmedicin, alternativ pedagogik och alternativa livsstilar. Vanliga, mindre vetande medborgare skulle få mer att säga till om genom förstärkt lokaldemokrati. Partiföreträdare skulle inte sitta för länge och kvinnor och män skulle ha lika många representanter.
Det är egentligen bara jämställdhetsambitionen som finns kvar. Det mesta av den egentliga systemkritiken är borta. I oktober meddelade finansmarknadsminister Per Bolund (MP) att den kommunala demokratin borde fråntas möjligheten att säga nej till nya vindkraftparker. MP har i hög grad växt samman med den centralmakt man en gång utmanade.
Greta Thunberg står för en långt mer radikal politik än dagens Miljöparti. Men även hennes radikala samhällsomställning ska ledas av experter – som förmodas tycka likadant. Visionen är så långt ifrån samba-dans i träskor, flummiga skägg och alternativa substanser man kan komma. Den bångstyriga, folkliga åsiktspluralismen har plötsligt blivit ett problem – inte något som ska värnas från överheten. Det säger något om vår tid. Det säger i synnerhet något om vår tids radikalism.
