Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Friskolereformen ett hot mot sig själv

Så länge skolpengen kopplas till antalet antagna och inte antalet utexaminerade elever med goda betyg kommer skolornas incitament vara fel. Det är ett problem för friskolorna vars inkomst i främsta hand inte är kopplad till undervisningskvalitén.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Friskolereformen innebar en stor frihet för många av landets elever. Dessutom har det fria valet inneburit möjligheten att välja bort en skola, som av ett eller annat skäl, inte passar eleven.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men med åren har reformen dessutom dragit på sig mycket kritik. Den påstås skapa ojämlikhet och segregera eleverna mer än vad som var fallet under tiden då närhetsprincipen gällde för (icke)valet av skolan.

Men segregationen är främst en fråga om boende och inte val av skola. Friheten att välja skola har inte skapat problemet.

Något som verkligen är ett problem är friskolornas drivkrafter. Den rimliga utgångspunkten är att de vill kombinera en god skolgång med att de gör någon sorts vinst. Som det ser ut idag är skolornas incitament att locka till sig maximalt antal elever. Detta då skolpengen är kopplad till antalet elever - den följer den enskilda individen - inte skolan.

Denna ordning innebär inte nödvändigtvis att skolor kompromissar med kvalitén på själva undervisningen. Men risken finns att det läggs för mycket krut på att locka elever än att examinera dem utifrån vissa kunskaper.

Trots gemensamma läroplaner och nationella riktlinjer för betygsättning finns ingen garanti från Skolverkets sida att ett betyg från en skola faktiskt är jämförbart med ett betyg från en annan skola.

Det går helt enkelt inte att på ett tillförlitligt sätt mäta skolornas resultat. Att läroplanen är vag och abstrakt hjälper knappast situationen. Föräldrar och elever får förlita sig på olika former av sekundäruppgifter som rykte, skolans synbara sammansättning av elever, placering eller förmåner som skolan kan erbjuda.

Friskolor i sig är inte per definition charlataner. Men ett system med snedvridna incitament skapar ofrivilliga skurkar med skolor som blåser upp sin attraktivitet och betygen för att locka till sig elever.

En annan metod är att alla elever som går ut skolan examineras helt oberoende av skolan. Därmed skulle det, svart på vitt, gå att se vilka skolor som faktiskt ger eleverna rätt kunskaper. Ett sådant system skulle dessutom hastigt demaskera de skolor som ägnar sig åt betygsinflation eller vars goda renommé bygger på något helt annat än kunskaperna de rustar eleverna med.

Som det ser ut nu gör skolornas egen betygsättning, i kombination med en tyngdpunkt på att locka elever, att incitamenten blir att blåsa upp skolans rykte. Snarare än att faktiskt att öka kvalitén. Ingen skola kommer erkänna detta. Men fram tills att deras födokrok kopplas till undervisningskvalitet kommer systemet att ha helt fel tyngdpunkt.

Ju längre problemet förblir olöst ju mer kritik kommer friskolereformen få. Och ju hårdare systemet kritiseras ju mer kommer politikerna och i förlängningen Skolinspektionen behöva reglera och kringskära systemet.

Friskolereformen behöver justeras för att överleva sig själv. Det behövs, för friskolereformen är både omtyckt och idag en självklar del av många barns uppväxt.