Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Folkhemmet. När Per Albin Hansson var statsminister var Sverige ännu ett utvandrarland. Välfärdssystemen byggdes som försäkringslösningar kring medborgartanken. De anpassas inte enkelt till en globaliserad värld.

Folkhemmet och globaliseringen

Välfärdssystemet är byggt kring medborgerliga rättigheter. Men det är inte längre bara medborgare som tar det i anspråk.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Stadsmissionen höll (4/10) ett panelsamtal i Johanneskyrkan. Bland annat diskuterade man hur civilsamhället tar ett allt större ansvar för människor som uppehåller sig i staden, men som inte har rätt till stöd från socialtjänsten.

”Det viktiga nu är att vi politiker står upp för alla människors lika värde", kommenterade kommunalrådet Marina Johansson (S).

Betydelsen av "människors lika värde" är inte helt solklart i kommunalpolitiska sammanhang. Och många blev kanske förvånade när Jonas Ransgård (M) förtydligade att Socialdemokraterna och Moderaterna i Göteborg är överens om en politik som gör skillnad på medborgare och icke-medborgare. Den som inte bor i Göteborgs kommun har i dag bara rätt till "akut stöd" från socialtjänsten.


”Alla människor är lika mycket värda, men alla har inte samma rätt att få stöd av Göteborgs kommun”, sammanfattade Ransgård.

Frågan är hur dock hur länge tanken på stöd kopplat till att vara medborgare i kommunen håller. Vi kan vara säkra på att antalet personer som uppehåller sig i Sverige utan att vara medborgare kommer att öka. Regeringen har ju gjort en poäng av att många av de som sökte sig till Sverige förra året kommer att få avslag på sina asylansökningar. 80 000 personer har nämnts som en uppskattning. Men hur många kommer att åka hem?

För den som kommer från till exempel Afghanistan är det självklart bättre att vara papperslös i Sverige än att återvända. Att de som saknar juridiska asylskäl ändå skulle kunna avisas med tvång är nog mest att se som machoposering från vissa socialdemokratiska ministrar. Polisens organisation räcker inte till och det politiska priset skulle sannolikt bli för högt. Vi minns den uppskruvade reva-debatten 2013.

Vad vi kommer att se är att gruppen "papperslösa" växer - särskilt i Göteborg och Malmö. Socialtjänsterna kommer att ha alltfler klienter som de facto bor i kommunen men som varken har egen adress eller eget personnummer.

Behoven av stöd till gruppen kommer att öka över tid. På sikt handlar det om hjälp att hitta bostad och om försörjningsstöd. Det är inte särskilt lätt att ordna boende och ett vitt jobb på egen hand för den som saknar personnummer. Om det offentliga samhället inte kommer till mötes blir priset högt i form av trångboddhet och kriminalitet.

I Malmö har det rödgröna styret valt att ge "papperslösa" samma rätt till stöd som andra. Det må sägas vara att stå upp för alla människors lika värde, men samtidigt slår man undan benen för såväl migrationspolitiken som välfärdsstaten. Varför ska personer som nekas uppehållstillstånd lämna landet om de ändå får socialt stöd? Varför ska medborgarna betala skatt till gemensamma välfärdssystem om dessa är öppna för alla?

Vd:n för Göteborgs stadsmission, Lotta Säfström, beskrev under det nämnda panelsamtalet att det uppstår ett glapp när mänskliga rättigheter efterfrågas i ett välfärdssamhälle historiskt byggt kring medborgerliga rättigheter.
Just spänningen mellan mänskliga och medborgerliga rättigheter kommer under lång tid att tvinga svenska politiker till svåra avväganden.