Trots internationell acceptans av munskydd för att minska smitta från Covid-19 har Folkhälsomyndigheten (FHM) ihärdigt avfärdat detta med hänvisning till brist på vetenskapliga bevis. Senast hänvisar FHM till en dansk studie av Bundgaard et al. 2020.
Myndighetens tolkning av studien stämmer dock inte. I studien anges att ”these findings do not provide data on effectiveness of widespread mask wearing”. Studien undersöker nämligen enbart om en munskyddsbärare kan skyddas från att bli smittad. Den studerar inte hur en redan smittad (som kan vara utan symptom) med munskydd kan reducera risken att smitta andra eller hur dosen av smitta kan reduceras med munskydd.
Den begränsade studien genomfördes då frekvensen av smittade var låg, omkring två procent, vilket betyder att ett mycket stort antal försökspersoner behövs för att få statistiskt säkra resultat. Trots att 4862 personer var med i studien blev som väntat bara ett litet antal smittade, 53 personer utan munskydd och 40 med munskydd.
Resultatet blev inte statistisk signifikant men kan ändå ge en fingervisning då 33 procent fler i gruppen utan munskydd smittades.
Det finns ytterligare aspekter i studien som FHM helt verkar ha missat. Bara 46 procent av försökspersonerna uppgav att de burit munskydd så som överenskommits vilket gör det svårare att dra säkra slutsatser eftersom hela gruppstorleken minskar ytterligare.
Vidare så bar ingen i båda grupperna munskydd i hemmet, trots det är en plats där smitta ofta sprids. Antar man att några personer smittades i hemmet ökar den relativa fördelen med munskydd snabbt. Den danska studien indikerar således, tvärt emot FHM:s påståenden, att munskydd kan ge ett bra skydd mot smitta.
Populationer med låg spridning av smitta kräver mycket stora och dyra studier för att få statistiskt säkra resultat. Den danska studien skulle exempelvis kräva 36 000 försökspersoner vilket är svårt att genomföra. Tydliga stöd för att munskydd hjälper fick man dock redan under pandemins början då läkare och sjuksköterskor utan skydd snabbt smittades i stor omfattning.
Den höga risken att smittas utan skydd blev således tidigt känd och har varit vägvisande för många länder som idag har munskyddsrestriktioner. Dessa har förstärkts efter att man redan i våras konstaterade att även personer utan symptom smittar.
FHM och dess experter påstår till sitt försvar att munskydd kan förvärra situationen eftersom folk har tendens att peta på skyddet och då riskerar att föra smittan vidare. Men vem hade hellre valt att få smittan direkt ner i lungorna vid en inandning istället för att fastna på munskyddet? Viruspartiklarna har ingen specifik kunskap om var näsa och mun sitter eller möjlighet att styra dit med vilja, utan hamnar sannolikt slumpmässigt överallt på kroppen.
Ett annat argument som munskyddsskeptikerna gärna använder är att munskydd snabbt blir verkningslösa eftersom de bli blöta vilket gör att luft läcker in vid sidan. Detta är lite tveeggat, för munskydd blir som sämst lika bra som de hyllade visiren där andningsluften också sipprar in och ut från sidan.
Förtroendet för FHM skadades redan i våras då man först sa att ”smittan inte kommer att spridas till Sverige” och senare att Covid-19 bara spreds som droppsmitta och inte via luftsmitta. Detta gjorde att Sverige höll fast vid att distansering och handtvätt räcker, samt senare när detta inte fungerade, hävdade man att vi i Sverige skulle hålla ut eftersom ”flockimmuniteten” skulle sätta oss i en fördelaktig situation senare. Dessa felaktiga slutsatser från i våras, som nyligen kryddades med att ”det blir ingen andra våg”, har fungerat som att hälla bensin på elden.
Resultatet ser vi i dag.
Munskydd har sannolikt mycket stor inverkan på smittspridningen i nära kontakter vilket också WHO och även svenska vetenskapsakademins expertgrupp hävdar. Därför borde svenska regeringen kräva att Folkhälsomyndigheten inför lämpliga munskyddsrekommendationer snarast.
