Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Meli Petersson Ellafi
Bild: Meli Petersson Ellafi

Göran Värmby: Flytta tillbaka produktionen från Kina till Sverige

Miljön tjänar på att produktionen sker i Sverige där konsumenterna finns. Efter Corona finns ett gyllene läge att börja återindustrialisera Sverige på ett hållbart sätt.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

I Säffle planeras ett nytt affärsprojekt med laxodling. Det kan ge 100 nya jobb, öka vår självförsörjning, ta vara på 100 procent av laxen och till skillnad från havsbaserad laxodling ha nollutsläpp till miljön. Alla moment ska göras på plats, innan leverans till konsument.

Marcus Wallenberg, ordförande i SEB, ser framför sig hur industrin efter Corona bygger upp nya regionala leveranskedjor för att säkra produktionen (DI 7/9). Synsam med fyra miljarder i omsättning flyttar hem produktionen från Kina och Asien till Ockelbo och skapar därmed 150 nya jobb. Ett av skälen är att företaget vill vara oberoende av ”högriskländer”.

Det är uppenbarligen dags för viss återindustrialisering. Då klimatet blir varmare och i vissa fall mer gynnsamt för jordbruket kan det öppnas nya investeringsmöjligheter Även skogsbruket kan utvecklas. Kunskap, kompetens och arbetskraft finns. Här skulle Sverige kunna göra skillnad, inte minst när det gäller produktion av antibiotikafritt kött, miljöanpassat jordbruk, öppna landskap och ökad bindning av kol i mark och skog.

I Västsverige och Halland finns stora mängder ”spillenergi” från Värö bruk, kemiindustrin i Stenungsund och Preemraff i Brofjorden att ta vara på, värmekraft som idag spolas ut i havet. Det motsvarar det totala energibehovet för hushållen i Borås, Alingsås, Trollhättan och Vänersborg.

Detta ”spill” skulle, förutom att ge ytterligare fjärrvärme till kommuner och företag, kunna bidra till skapandet av en ny industri som odlar frukt, grönsaker, olika växter och fisk, även vintertid. Möjligheterna är liknande på flera andra håll i landet med industricentra.

I Sverige finns cirka 1900 småskaliga flödesutjämnande vattenkraftverk, ganska jämt utspridda i landet, varav många i Västsverige, som producerar ca 5 TWh per år. Alltså mer än dubbelt så mycket som biogasproduktionen.

Många är turistmål och erkända kulturskatter. En uppgradering och viss utbyggnad med ny teknik för strömmande vatten skulle kunna mer än fördubbla denna elproduktion. Då vattenkraft är den klart klimatvänligaste förnybara energikällan och den småskaliga produktionen kan ge stabil lokal baskraft, borde den få mer stöd för teknikutveckling, inte minst i inlandsvatten.

Textilindustrin skulle till viss del kunna återuppbyggas med bas i till exempel Borås, där en mycket avancerad kompetens redan finns. Varför inte utveckla färgerier i samarbete med låglöneländer i Afrika och Asien med energisnåla slutna vattensystem utan utsläpp?

Varför ska låglöneländer nästan alltid ta hand om Svarte Petter i form av miljöfarlig verksamhet? Flytta även delar av antibiotikatillverkningen inom läkemedelsindustrin från Indien till Södertälje, eller varför inte till Mölndal och Göteborg, där det i båda fallen finns avancerad läkemedelskompetens och utvecklingsbar avloppsrening.

Och tänk om de 50 största kommunerna kunde bygga ut ett femte reningssteg i avloppsverken för att få bort läkemedelsrester och andra miljögifter, som man har gjort i Schweiz. Inklusive välbehövlig renovering av gamla VA-ledningar. Det skulle kunna ske i samarbete med övriga nordiska länder. Hållbar utveckling skulle få nya dimensioner som idag saknas: beredskap, säkrare leveranskedjor, regionalt samarbete, ansvar och bättre självförsörjning.