För två år sedan blev det känt att anställda inom Göteborgs Stad hotades, förföljdes och trakasserades i utanförskapsområden. Det var svårt att utföra sitt jobb. Men cheferna höll i regel tyst. De anställda fick sällan den hjälp som behövdes.
Kommunledningen vaknade till och beställde en rapport från Stadsledningskontoret. Den levererades för nästan exakt ett år sedan. Det var obehaglig läsning. Anställda vittnade bland annat om hur grupper av främmande män filmade nyanställda för att markera sin maktställning. Det uppdagades även att det fanns personal som "inte delar stadens värdegrund gällande hedersfrågor och att de öppet visar det under arbetstid".
En rapport som förklarade läget. En till som förtydligade det. Och så beställdes under augusti månad en rapport som ytterligare klargör läget samt föreslår åtgärder. För några veckor sedan presenterades rapporten om Stadsledningskontorets arbete för kommunfullmäktige: ”Lägesbild över otillåten påverkan och tystnadskulturer i Göteborgs Stad”.
Mellan det att en akut arbetsmiljöfråga, som också vittnar om problemen för samhällsservice i utanförskapsområden avslöjats, och att något börjar hända har det alltså tagit två år. Men så är det. Sverige är systematiskt, välordnat och processtyrt. Hellre ordentligt än framhastat.
Vad har man då funnit? Totalt 1200 personer inom staden, vilket är omkring fem procent av den totala personalstyrkan, har blivit utsatt för ”otillåten påverkan” om man får tro den årliga medarbetarenkäten.
LÄS MER: Så åt sig rädslan in i Göteborg
Problemet är dock koncentrerat till vissa delar av staden och vissa förvaltningar - där procentsiffran är högre. Socialförvaltning Nordost och Hisingen är värst drabbade. Det här handlar specifikt om arbetsmiljön i utanförskapsområden, i nära anslutning till områden dominerade av kriminellt belastade klaner och gäng.
Sedan 2017 har det skett en ökning varje år av antalet hot och trakasserier. En tydlig gemensam nämnare som förklarar tystnadskulturen är ”de parallella samhällsstrukturer som finns i flera områden i Göteborgs Stad”, skriver Stadsledningskontoret. Det är också i dessa utsatta områden det visar sig att stadens medarbetare upplever sig påverkade även internt, främst från chefer. Detta förklarar Stadsledningskontoret med att cheferna påverkas utifrån vilket i sin till leder till att de påverkar sina anställda.
I utanförskapsområdena har gängen, som rapporten uttrycker det, ett ”skrämselkapital” som gör att både boende och anställda inom staden drar sig för att anmäla brott och medverka i rättsprocessen. Följden, konstaterar Stadsledningskontoret krasst, är att boende och medarbetare i Göteborgs Stad medverkar till ”upprätthållande av de kriminella och parallella strukturer som finns i dessa områden”. En rädslans kultur helt enkelt som till slut blir självförstärkande. Med tiden behövs knappt våld för att upprätthålla makten, hotet om våld räcker.
Chefer på olika nivåer inom staden ”upplever det svårt, och i vissa fall inte vill, tala om problematik som gängkriminalitet, våldsbejakande extremism och hederskontexter”. Man håller truten av ett eller annat skäl. Varför spekuleras inte i, men att det är känsliga ämnen som svensk offentlighet länge haft ett traumatiskt förhållningssätt till spelar nog in.
Sedan sker det i vissa fall direkt påverkan på förvaltningens beslut. Det handlar då främst om ärenden som ”är kopplade till vissa kriminella släkter eller gäng samt hedersärenden”. Vad har det här i praktiken inneburit? Jo, ärenden har ”parkerats” eller ”beslutats på felaktiga grunder”, bidrag har betalats ut utan granskning och texter har ”justerats för att problematiken inte ska framgå”.
I utanförskapsområden upplever medarbetare att vissa typer av hot ”sker hela tiden” och att de inte hinner med att anmäla allt. De har lärt sig att de ska förväntas ”tåla mycket i vissa verksamhetsområden”. Antalet brott som begås, som medarbetarna blir vittne till är så mångtaliga att man kan ”bli blind för var gränserna för brott går”. Delar av Göteborg tycks befinna sig i ett semi-anarkistiskt tillstånd där rättsstatens principer hänger löst.
Vad ska man göra åt eländet? Visselblåsarfunktionen i staden ska utökas. En sådan instiftades 2011 som svar på korruptionsaffärerna inom Göteborgs Stad.
Sedan januari månad jobbar ytterligare en medarbetare med anmälningarna. Förståelsen för visselblåsarfunktionen ska bli bättre bland förvaltningar och bolag. Incidentrapporteringen ska få nytt IT-stöd. Ökad kompetens, bättre förståelse och stärkt ledarskap framhålls. En rad andra välbehövliga organisatoriska åtgärder föreslås också.
LÄS MER: Maffian frodas i Göteborg
Det låter förstås positivt och är rimliga insatser. Men det är också reaktiva, för att inte säga, underdåniga, åtgärder. Vissa delar av Göteborg är avklippta från resten av Sverige att de i praktiken styrs av gäng och kriminellt belastade klaner. Bättre handböcker och mer välfungerande visselblåsarfunktioner ändrar inte detta faktum.
Stadsledningskontoret skriver i rapporten att om tystnadskulturen ska motarbetas måste parallella samhällsstrukturer också motverkas. Men staden som helhet har inte de befogenheter eller den kompetens som krävs att lösa det problemet. Ytterligare rapporter och handlingsplaner kommer bara understryka detta faktum.
Det som har hänt i delar av Göteborg är att det svenska samhället har ersatts av något annat. Detta något är så kraftfullt att det kan påverka eller styra kommunala beslut, skrämma chefer och anställda till tystnad samt få boende att hjälpa till med att upprätthålla denna nya samhällsordning.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
