Året före pandemin, 2019, valdes den då trettiosjuårige Nayib Bukele till president i det lilla centralalamerikanska landet El Salvador. Förutom att han är en osedvanligt ung president saknade Bukele bakgrund i de två partier som länge dominerat landets politik. En populistisk outsider som lovade att göra upp med korruptionen i landet och ta itu med den utspårade brottsligheten.
För politiker som lovar att de ska lösa stora problem på kort tid blir avståndet mellan de vidlyftiga löftena och verkligheten ofta stort. Vallöften infrias inte, därpå följer några skandaler och så är sagan slut. Latinamerika har en lång historia av dessa politiker. Inte skulle det väl bli annorlunda den här gången? Men så är inte Bukele vem som helst. Han infriade nämligen sitt främsta vallöfte och är numera omtalad långt utanför El Salvador.
Innan Bukele tillträdde var antalet mord per 100 000 invånare som mest långt över 100. I anslutning till Bukeles valvinst 2019 var den siffran under 40 och har fram tills idag minskat till mellan fyra och åtta, beroende på vilken statistik man tar del av. Våldet kulminerade i mars månad 2022 då en uppgörelse mellan konkurrerande gäng urartade. 87 människor dog, varpå Bukele införde undantagstillstånd. Detta gav polisen omfattande utomrättsliga befogenheter att upprätthålla ordningen i landet.
Vad som följde var ett regelrätt krig mot gängen och de som misstänktes höra till dem. I ett land med sex miljoner invånare har till dagens datum omkring 70 000 personer låsts in. Det är sju procent av den manliga befolkningen i åldrarna 14–29, eller runt en procent av hela landets befolkning. På Youtube kan man se de tatuerade och avklädda fångarna sitta uppradade i nybyggda och, sägs det, väldigt säkra fängelser.
I El Salvador har brottsligheten varit en naturlig del av samhället. Kriminella gäng har utgjort samhällsinstitutioner som medborgare helt enkelt måste förhålla sig till. Beskyddarverksamhet och utpressning är en sorts andra beskattning inom näringslivet. Den gör att affärsverksamheter i bästa fall fredas från våld men samtidigt åderlåts på kapital, som går direkt till den organiserade brottsligheten. Som mest uppgick betalningarna till tre procent av landets samlande BNP.
Att det här problemet var så stort att det överskuggade i stort sett alla andra politiska frågor är inte konstigt. Om det inte går att leva ett normalt liv utan att behöva ta hänsyn till kriminella gäng så finns inga andra politiska frågor än trygghet. Den som kan leverera den, om så med auktoritära medel, kommer att bli belönad. Om det är något Bukele har blivit så är det just belönad. Hans förtroendesiffror befinner sig på runt 90 procent. Presidentens hårdhänta metoder har suddat ut brottslighet från väljarnas prioriteringslista. Det har gått snabbt.
I en mätning från Latinobarometro, ett regionalt centralamerikanskt mätinstitut, utförd under sommaren uppger två procent av de tillfrågade i El Salvador att brottslighet är den viktigaste politiska frågan. I en annan mätning utförd i hela Centralamerika brädar Bukele Påvens popularitetssiffror. Detta i det katolska Centralamerika! Han är inte längre en populistisk politiker i mängden – han har blivit ett fenomen.
Bukele visar att vi inte ska underskatta människors längtan efter att leva i lugn och ro – även om det sker till priset av grundläggande rättsprinciper. Bukele har vänt uppochned på principen att en människa är oskyldig tills motsatsen har bevisats. I El Salvador är det just nu tvärtom: Har du tatueringar som kan kopplas till gängverksamhet så får du inifrån fängelset försöka bevisa din oskuld. Misstänkta hålls därför inlåsta i väntan på rättegång, som kan dröja länge. Människorättsorganisationer i landet uppger att under den omfattande arresteringsvågen har oskyldiga låsts in av bara farten.
Bukele är inget föredöme och sitter inte på facit över hur man löser problemet med allvarlig brottslighet. Men hans framgång är samtidigt fullkomligt logisk. Det råkar också vara så att vi bör försöka förstå den, även i Sverige. Våra problem med kriminalitet är nämligen inte så annorlunda till arten, om än till graden.
Om samhällets institutioner helt bryts ned och ersätts av andra (ett maktvakuum fylls alltid av någon!) så kommer befolkningen inte bara att tolerera utan även bejaka en auktoritär ledare. Låter man problem urarta så kommer till slut ”Bukelism” upplevas som något önskvärt.
Bukeles rättspolitik kastar alla upptänkliga rättsliga principer överbord men löser också problemen. Brottsligheten går ned och gängen försvinner, ekonomin börjar repa sig och tryggheten på gatorna återkommer. Mottagligheten för allt hårdare, mindre rättssäkra och mer drastiska åtgärder kommer att öka även i Sverige i takt med att våldet, sprängningarna och morden fortsätter.
På några år har bilden av Sverige i utlandet förändrats drastiskt – från välfungerande föregångsland i norr till skräckexemplet i Europa när det kommer till våld. Nuförtiden sprider sig våldet bortom utanförskapsområden och in i det omkringliggande samhället. Ännu drabbas inte majoritetsbefolkningen så mycket i sin vardag. Men skulle det börja ske så kommer öppenheten för Bukele-idéer snabbt att etablera sig i Sverige. Vissa tänker att det är befängt att dra några lärdomar av El Salvador. Men vår brottslighet är inte unik. Gängen i Sverige utmärker sig sällan med lokala innovationer.
Få i svenska utanförskapsområden vågar vittna. Befolkningen vet vem som bestämmer och att kostnaden för att hamna på kant med gäng eller kriminellt belastade klaner är hög. Gängen rekryterar allt yngre medlemmar. För unga killar har mord på motståndare blivit en form av initiationsrit. Attacker mot anhöriga börjar bli vanligare. Sprängdåd är inte längre ovanligt och används för att skicka ”budskap” till konkurrenter.
Dessa beskrivningar gäller för Sverige 2023 men hade lika gärna kunnat användas för att beskriva det brottsdrabbade El Salvador för några år sedan. Vi ska inte tro att vårt samhälle är immunt mot vare sig sönderfall eller de starka och hänsynslösa ledare som säger sig kunna lösa det.
I Sverige handlar debatten om brottsligheten ofta om huruvida det är proportionerligt med visitationszoner, ökad kameraövervakning, hemlig avlyssning och införandet av anonyma vittnen. Kritiker har ofta goda argument mot sådana reformer, som att integriteten hotas.
Men utan kraftfulla insatser mot brottsligheten kommer vi ingenvart. Är vi inte hårda nu ökar risken för att vi måste vara ännu hårdare i framtiden. Risken med en mjuk linje mot dagens brottslighet är att morgondagens kriminalitet banar väg för en svensk Bukele.
