Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Aleksandra Boscanin: Fenomenet Trump inte unikt för USA

Även om mycket skiljer den amerikanska politiken från den europeiska så är det också mycket som går hand i hand med den utveckling vi ser här.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Med mindre än en och en halv månad kvar till det amerikanska presidentvalet var det i måndags natt (svensk tid) dags för den första TV-debatten. Under tisdagsmorgon vaknade många upp till rubriker om att demokraternas kandidat Hilary Clinton ”vunnit”. Detta enligt diverse experter, men också enligt CNN:s tittarundersökning, där Clinton vann med 62 procent mot Trumps 27.

Resultatet förvånar inte. Medan Clinton framstod som statsmannamässig var Republikanernas Trump tvär och burdus. Påstådda lögner och en ovilja att låta sin motståndare tala till punkt präglade hans insats.

Under debatten hade Huffington Post en ”lögnräknare” som i realtid uppdaterade en sammanställning av kandidaternas lögner. Enligt den kom Trump upp i 16 stycken, medan Clinton inte hade en enda. Vad som bör räknas som en lögn är en definitionsfråga och det exakta resultatet kan givetvis ifrågasättas. Men bilden av att Trump ofta slirar på sanningen förstärks även av TV-bolaget CNN:s faktagranskning. Utöver lögnerna avbröt han Clinton 51 gånger under de 90 minuter som debatten pågick, enligt en sammanställning från Vox. Motsvarande siffra för Clinton var 17.

Frågan är om Trump förlorade väljare på det. Troligtvis inte. Det är värt att påminna om att det inte är trots bristen på diplomatiska egenskaper som Trump tagit sig så här långt, utan snarare tack vare avsaknaden av dem. Trumps popularitet grundar sig till stor del i att han inte är en symbol för etablissemanget.

Trumps kandidatur underskattades till en början på grund av hans framtoning. Men det som först sågs som nästan omöjligt, att han skulle kunna bli president, eller ens presidentkandidat, har visat sig kunnat bli mycket möjligt.

Som svensk, eller för den delen europé, är det lätt att i viss mån känna igen sig i valrörelsen i USA. Även om mycket skiljer den amerikanska politiken från den europeiska så är det också mycket som går hand i hand med den utveckling vi ser här. Ökat stöd för partier som gör anspråk på att vara en motpol till etablissemanget är en sådan sak. I Timbro Authoritarian Populism Index 2016, där man kartlagt stödet för populistiska partier i Europa mellan 1980 och 2016, framkommer att stödet aldrig varit så högt som nu: 1 av 5 europeiska väljare valde i det senaste valet att rösta på ett sådant parti.

Motstånd mot globalisering är något som ofta förenar dessa partier, oavsett om de befinner sig till höger eller vänster inom det politiska spektrat. Att motståndet överskrider politisk tillhörighet har även varit tydligt i USA, där demokraten Bernie Sanders länge var Clintons stora motståndare när det kom till vem som skulle bli partiets presidentkandidat. Han är, precis som Trump, en stor frihandelskritiker. Här har såväl Europas som USA:s etablerade politiker någonting att bita i.