Färre hitresta tiggare från Rumänien vänder sig till Göteborgs stad för få sin hemresa betald. Det rapporterar P4 Göteborg. En förklaring antas vara att färre väljer att tigga i Sverige sedan arbetet med avhysningar från olagliga boplatser blivit mer effektivt. Färre ger också pengar till tiggarna.
Tiggeriet är kanske den fråga som tydligast illustrerar konflikten mellan pliktetik och konsekvensetik. Den kristna pliktetiken föreskriver plikten att hjälpa de svaga. Att göra rätt utan att tänka på konsekvenserna. För Jesus fanns sällan några intressekonflikter. Fem bröd och två fiskar räckte för att mätta 5000 åhörare.
Det är en logik som kan tyckas verklighetsfrånvänd. Ändå har den varit dominerande i svensk offentlighet; särskilt i migrationsfrågan, dit man också kan räkna tiggeriet.
Politiken måste dock vägledas av en annan etik än den kristna privatmoralen. Politik handlar om att i möjligaste mån se till konsekvenserna av de beslut som fattas och ta ansvar för dem. Politik handlar om gemensamma angelägenheter – inte om personlig dygd. Detta har pregnant utvecklats av den tyske statsvetaren och sociologen Max Weber.
När GP Ledare för två år sedan krävde möjligheten att införa kommunalt tiggeriförbud möttes sidan av brunmålning och fördömanden. Sedan dess har både Moderaterna och Socialdemokraterna tagit ställning för olika former av tiggeriförbud. Tiggeriet är nämligen långsiktigt destruktivt. Ett sätt att leva som låser fast de rumänska och bulgariska romerna i misär, utanförskap och diskriminering. En ond spiral.
Norska NRK visade i en omfattande granskning tidigare i år hur tiggeriet var organiserat av kriminella och samordnades med prostitution och narkotikaförsäljning. Detta gäller förstås inte alla tiggare. Men problemet var utbrett. Att människor som lever utanför samhället hamnar i klorna på klanbaserade eller klanliknande kriminella nätverk borde egentligen inte förvåna någon. Men den svenska myten om att alla människor egentligen är svenska individualister har varit seglivad – liksom oförmågan att inse de institutionella förutsättningarna för att leva ett medelsvenssonliv oberoende av nätverk och grupper.
Att omvärldsanalysen blivit bättre bland ledande beslutsfattare är förstås välkommet. Men man kan faktiskt begära att den någon gång kunde ske proaktivt istället för reaktivt. Kunskapen från andra länder fanns där. Vi väntar dessutom fortfarande på att regeringen ska gå från ord till handling.
