Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Eva-Maria Wassberg
Eva-Maria Wassberg

”Felaktigt om barnmorskans arbetsområde”

Göteborgs barnmorskesällskap svarar Kajsa Dovstads gästkolumn om barnmorskebristen.
Det här är en replik på en ledartext. Åsikterna är skribentens egna.

Enligt Dovstad påvisar en ökning av antal barnmorskor på 7 procent sedan 2010 samtidigt som förlossningarna i VG-regionen blivit 3 procent fler att det inte är brist på barnmorskor. Påståendet visar att hon inte är insatt i barnmorskans arbetsområde som förutom vård under graviditet och förlossning även innefattar eftervård, gynekologisk vård, abortvård, preventivmedelsrådgivning och ungdomsmottagning.

Vidare har befolkningen i Sverige ökat med cirka 10 procent från 2010. Barnmorskor är även legitimerade sjuksköterskor och en allt större grupp nyutbildade barnmorskor går nu tillbaka till sina gamla sjuksköterskejobb. Statistik över detta saknas. Därför är 7 procent fler barnmorskor i relation till 3 procent fler förlossningar en direkt felaktig jämförelse.

VGR erbjuder en centraliserad förlossningsvård utan valmöjligheter. Alla kvinnor hänvisas till högteknologisk vård centraliserad till få stora sjukhus. Det är kostnadskrävande och inte i linje med evidens, som visar att det för friska kvinnor med normal graviditet finns fördelar med lågriskenheter med samma eller bättre resultat, färre medicinska ingrepp och högre tillfredsställelse med vården. Vården kan och ska bedrivas i enlighet med evidens och etisk kod. Därför är det viktigt att barnmorskor är delaktiga när riktlinjer för vården skrivs och att de finns representerade i ledande befattningar inom vård och myndigheter.

Dovstads slutsats att andra professioner som läkare under utbildning ska sy bristningar och fysioterapeuter sköta smärtlindring visar på okunskap om födande kvinnors behov av integritet. Närvaro och beröring kan inte heller separeras från barnmorskors vård. Den nära relationen ger trygghet under födandet och är en viktig förutsättning för fysiologisk födsel som främjar normal förlossning, ger färre komplikationer och större tillfredsställelse med vården.

Vidare tar Dovstads lönejämförelser inte hänsyn till löneutvecklingen över tid där genomsnittslönen för specialistläkare är den dubbla jämfört med barnmorskors.

tf ordförande Eva-Maria Wassberg

Styrelsen, Göteborgs barnmorskesällskap

LÄS MER: Lyssna på barnmorskestudenterna – men bara med ett halvt öra

Kajsa Dovstad svarar:

Det är märkligt att anklagas för att inte veta att barnmorskans arbetsområde inkluderar mer än vård under graviditet och förlossning, när ett specifikt exempel nämns i texten: Fertilitetsutredningar och behandlingar.

För det första är en av barnmorskans allra viktigaste uppgifter att bistå kvinnan under förlossningen. För det andra är slutenvården, där förlossningsvården ingår, fortfarande den vanligaste arbetsplatsen – 57 procent av barnmorskorna i VGR arbetar här. Av dessa skäl är just antalet förlossningar ett särskilt relevant mått för att bedöma bemanningssituationen som helhet. Befolkningsökningen spelar givetvis också roll, men den är mindre för kvinnor – 8,6 procent i Sverige 2010-2019. Barnmorskor vårdar dessutom framförallt kvinnor i fertil och särskilt barnafödande ålder, där antalet i den senare kategorin korrelerar ganska väl med antalet förlossningar.

Mer detaljerad statistik vore förstås välkommen, men sedan 2010 kan en trend skönjas: Antalet barnmorskor inom slutenvården har minskat med 3 procent, medan antalet barnmorskor i öppenvården ökat med 17 procent. Den offentliga sjukvården måste prioritera, och det finns en konflikt mellan att ständigt utöka andra uppdrag och att klara kärnverksamheten.

Erfarna barnmorskor på förlossningen måste få bättre löneutveckling, men vägen dit är inte generella lönepåslag. Tvärtom riskerar pengarna att inte räcka för de satsningar på särskilt yrkesskickliga som parterna har kommit överens om.

Genomsnittslönen för en specialistläkare i VGR är 62 000 kronor. Menar verkligen Wassberg att barnmorskorna i regionen – trots de senaste årens goda löneutveckling – tjänar 31 000 kronor och alltså får hela 8 000 kronor mindre än vad kollegorna i övriga landet har i snitt?

Mycket talar för att arbetsmiljön är faktorn som får barnmorskor att välja bort förlossningen. Rotationstjänstgöring mellan öppen- och slutenvård som kan minska antalet obekväma pass per anställd är välkommet. Det är dock synd att kategoriskt avvisa förslag på hur annan personal kan underlätta arbetsbelastningen och bidra i teambaserad vård.

Kajsa Dovstad