Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dan Korn, rabbin och författare.
Dan Korn, rabbin och författare.

Dan Korn: Förvandla inte julen till en konflikt

Julen kan skapa gemenskap, men också ensamhet. En julhälsning kan verka inkluderande men också exkluderande. De återkommande angreppen mot julen och andra högtider hänger samman med en ovilja att förstå att livet är fullt av paradoxer.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Nu tändas tusen juleljus, men en del av oss föredrar att kalla dem vinterljus. Det väckte internationell uppmärksamhet när Sydsvenskan 2 december 2018 skrev att Malmö stads ”vinterfirande” måste flyttas från Gustav Adolfs torg av säkerhetsskäl.

Flera påpekade att det var jul som skulle firas och inom några dagar hade nyheten att ”Sverige avskaffat julfirandet” spritts. Den twittrande imamen Mohammad Tawhidi menade att detta skedde för att blidka invandrade muslimska extremister. DN:s faktakoll ”Faktiskt” kunde lägga världsbilden till rätta igen med att visa att detta var ”helt fel”.

Det var det ju. Sverige har inte avskaffat julfirandet och i den ursprungliga artikeln i Sydsvenskan nämns ordet jul flera gånger, så dess författare var ingen konsekvent julförnekare. Men som vi vet är den bästa lögnen den som liknar verkligheten. En mängd varuhus säljer i dag ”vintertomtar”, ”vintergranar” och ”vinterstjärnor”.

Tidningars insändarsidor har de senaste åren haft många texter med förslag om att ersätta julen med vinterfirande. Och när man läser dessa texter blir en dimension tydlig som går bortom imam Tawhidis tro på att det handlar om att blidka muslimska extremister. Vid sidan om viljan att tillmötesgå muslimer genom att vara ”inkluderande” kan man nämligen se att andra använder klimat, ateism, veganism och den individuella friheten som skäl för att angripa julen. Skälen växlar alltså, men hatet mot traditionen består.

Livet är fullt av paradoxer och de återkommande angreppen på traditioner hänger ofta samman med en ovilja att förstå detta. Just därför att julen är en tid för gemenskap, då släkt och vänner träffas och umgås, blir ensamheten som allra störst för dem som står utanför. För att ett samhälle skall kunna vara inkluderande, måste det finnas något att inkluderas i.

Lika lite som lösningen på ensamheten är att ingen skall träffas och umgås, lika lite är ett avskaffande av jultraditioner en väg att inkludera dem som inte firar jul.

Men visst, det är ett vinterfirande som sker. De tidiga kristna förlade mycket medvetet firandet av Jesu födelse så att det skulle passa befintliga romerska helgdagar. På det viset skulle det vara lättare att få romarna att acceptera kristendomen. I Nya Testamentet finns inget datum för när Jesus var född. Däremot framkommer det att han själv och hans lärjungar firade judiska helgdagar.

En sådan judisk helgdag nämner Evangelierna dock inte. Det är Chanucka, en judisk helg som brukar sammanfalla med jul. Då tänder man under åtta dagar ljus, första dagen ett, andra dagen två och så vidare. Det sker till minne av det judiska frihetskriget mot grekerna och Jerusalems tempels återinvigning år 164 f. kr.

En orsak till att firandet förlagts just till denna del av året är att under den mörkaste tiden vill man sprida ljus. Samma orsak ligger givetvis bakom nordbornas forna midvinterblot, som kallades jul. Därifrån kommer namnet och helt klart är en del nordiska och svenska jultraditioner av detta urgamla ursprung.

Det är alltså en allmän vilja att när året är som mörkast, då vill man fira med ljus. Så det är vinter man firar, eller också chanucka, midvinterblot eller kristen jul. Men om det vore så enkelt hade man väl lätt kunnat fira var och en på sitt sätt och av sina skäl och låta andra göra som de vill. Varför detta ständiga förnekande när uppenbara jultraditioner kallas vinterfirande eller när man också försöker få andra att fira på ens eget sätt? Varför förneka att det kallas jul i Sverige? I sociala medier har debattörer som Joel Halldorf, Patrik Lindenfors och Christer Sturmark hävdat att julen är kristen eller sekulär, allt utifrån sina olika perspektiv. Varför kan den inte vara bäggedera?

Det beror givetvis på det där som julen i så hög grad representerar, nämligen gemenskapen. Vi är inga fritt svävande atomer i universum. Även i Sverige, ett av världens mest individualistiska samhällen, spelar gemenskapen stor roll. Och vi söker gemenskap med likasinnade. Därför försöker vi påverka varandra. Gott så, men det finns en genväg till gemenskap och den stavas konflikt.

Om du och jag tillsammans strider mot någon annan kommer en gemenskap mellan oss att uppstå. Men det sker på bekostnad av den vi strider mot och om vi bara hade ansträngt oss en smula mer hade gemenskapen kunnat uppstå utan att vi skulle förfölja en tredje person. När julen förvandlas till konflikt finns det alltså anledning att se upp.

Många av mänsklighetens stora tänkare som grunnat över människans villkor har tänkt sig en ensam människa som möter föremål eller andra människor. Sigmund Freud menade att civilisationen uppstod när en man och en kvinna för första gången bestämde sig för att bli ett par och gemensamt uppfostra sina barn. Många tänkare har skrivit om samhällskontraktet, att vi alla som ingår i ett samhälle har en överenskommelse om att följa lagar, betala skatt, lyda polisen, vara beredd att försvara samhället om det skulle behövas och så vidare.

Det är en väl fungerande hypotes för att förklara samhällsfunktioner, men samtidigt är dessa tänkares idé om hur detta kontrakt uppstått en skröna utan verklighetsförankring, för aldrig någonsin har det som de föreställer sig hänt. De brukar beskriva en sammankomst av människor som gemensamt och helt frivilligt kommer överens om att underkasta sig en gemensam makt, utsedd av dem själva, för att åstadkomma ett fredligt samhälle.

Kontraktsteoretikerna har inte tänkt på att dessa människor talade samma språk och förmodligen hade samma religion och var släkt med varandra eller åtminstone kände varandra sedan tidigare. De var inga främlingar som besjälades av en gemensam idé.

Den där ensamme individen som vandrar ut i världen och möter föremål eller människor som studeras passar i filosofens kammare, men så ser ju inte det mänskliga livet ut. Vi föds och växer upp därför att vi har föräldrar och ofta även syskon, kusiner, mor- och farföräldrar. Allt detta påverkar oss. Firar dessa människor jul är det naturligt om vi också gör det. Givetvis kan vi sluta med det, men om vi fortsätter med samma firande men byter ut ordet jul mot vinter är det ju frågan om en medveten lögn mot oss själva och andra.

När vi möter en medmänniska är det antingen någon vi redan känner, eller också en främling. Men denne främling ingår också i gemenskaper och om vi ingår i samma gemenskaper är det oftast lättare att umgås än om det inte finns något som binder oss samman. För att skapa ett gott samhälle gäller det alltså att skapa gemenskaper där människor känner samhörighet. Det gör man inte genom att kalla julfirande för vinterfirande, även om det givetvis är det som är en av flera tankar bakom detta.

När vi möter främmande måste det ske med ömsesidig respekt. Filosofen Emmanuel Lévinas skrev i många sammanhang om att ”se den andre” som ett sätt att skapa en etiskt god tillvaro. Se den andres ansikte, sade Lévinas och många människor har tjusats av den tanken och fullständigt missförstått vad det var Lévinas menade. Folk har trott att han menat att när vi ser den andres ansikte kan vi spegla oss själva i det, se vad vi har gemensamt och på så vis skapa en gemenskap.

Men Lévinas menade faktiskt tvärt om! Se den andres ansikte och acceptera att den andre inte är du! Försök inte få den andre att bli som du, eftersom det är arrogant och respektlöst. Försök inte fylla den andre med dig själv, utan låt den andre vara! Hjälp den andre om det finns behov för det. Men försök inte få den andre att bli som du, utan att växa av egen kraft. Det är också ett budskap när vi tänder tusen juleljus.

Var den som tänder lågan, men låt sedan lågan brinna av egen kraft.