Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Artur Szulc: Försvarsvilja bygger på patriotism

I svenska öron kan patriotiska paroller om ära och fädernesland låta lätt suspekta. Men ett folk som inte tror på sitt eget existensberättigande har svårt att överleva i tider av fientlig aggression, nederlag och ockupation.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Slava Ukraini! Ära åt Ukraina! I dessa dagar kan ingen ha undgått att stöta på detta uttryck. Orden uttalas ofta av president Volodymyr Zelenskyj, av ukrainska politiker, ukrainska soldater och ukrainska civila som antingen flyr från striderna eller som stannar kvar för att ingå i civilförsvaret. I sociala medier är uttrycket populärt, åtminstone bland dem som står bakom Ukrainas försvarskamp. Utländska politiker och ledare har, för att manifestera sin solidaritet med Ukraina, också uttalat dessa ord. En är Boris Johnson och en annan är Ursula von der Leyen, Europeiska kommissionens ordförande.

Mottot är troligen taget från en ukrainsk 1800-talsdikt och användes av grupperingar i den ukrainska nationella frihetsrörelsen, inklusive nationalister, i tider när ukrainsk självständighet hägrat, det vill säga under båda världskrigen. I den Ukrainska socialistiska sovjetrepubliken var slagordet inte tillåtet men förblev en populär hälsning i ukrainska exilkretsar under det kalla kriget.

Men oaktat av vem eller hur det har använts genom decennierna så är det dess moderna innebörd som är av intresse. Från 1991, när Ukraina blev självständigt, och framåt har sentensen fått en patriotisk, gemenskapsbildande funktion i kampen för frihet, demokrati och nationell konsolidering. Vad bättre kunde representera nationens strävan än en fras nyttjad av tidigare generationer som kämpat för en självständig ukrainsk stat? Därför ökade ordvändningen i popularitet i perioder av protester och motstånd. Den kunde höras bland demonstranter i samband med den orangea revolutionen 2004-2005.

Parollen fick ett kraftigt uppsving under Majdan-protesterna 2014 i Kiev. Då förenades ukrainare med olika religioner, politiska åsikter och social bakgrund under den här sloganen när de slogs mot kravallpolis och för Ukrainas fortsatta orientering västerut. I dag strider de återigen sida vid sida med samma ord på sina läppar för sin och sina barns frihet, för sitt lands överlevnad som självständig nation.

I svenska öron kan en sådan här fras uppfattas som nationalistisk och högerradikal. Även om många svenskar känner sympatier för den ukrainska försvarskampen och engagerar sig på bred front i olika hjälpinsatser så ter sig en sådan här patriotisk yttring som något suspekt utifrån en svensk horisont. Detta har sin förklaring i århundraden av svensk politisk omdaning, samhällsutveckling och fredlig tillvaro. Sveriges existens som självständig nation har egentligen aldrig varit hotad.

Däremot har polackerna betydligt lättare att relatera till ukrainarnas moralhöjande motto. Polen och det polska folket har i sin historia upplevt långa perioder av krig, ockupation och förtryck. Polacker vet mycket väl vad lidande och uppoffring innebär. De har själva, med slagord som ”Ära och Fädernesland” broderat på fanor, kämpat och dött för Polens rätt att existera som nation. Detta är också en av orsakerna bakom Polens omfattande humanitära, politiska och materiella stöd till Ukraina i denna svåra stund.

För många i Sverige är, oaktat graden av pro-ukrainska känslor, ”Slava Ukraini” bara två ord kombinerade till en fras. För ukrainarna är det en patriotisk paroll som signalerar trohet, gemenskap och en okuvlig motståndsvilja. Framför allt symboliserar den förhoppningen om en bättre framtid.