Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Mathias Bred: Försvaret är fortfarande nedprioriterat

Partierna tävlar om vilket som kan komma undan med att satsa minst på försvaret.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.


I dag inleds Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Seminarierna och debatterna hålls i skuggan av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Rysslands stormaktsambitioner i närområdet växer samtidigt som Europa är splittrat och livlinan till USA för första gången känns osäker.

Samtidigt är det svenska försvaret nedrustat till en nivå där det inte kan förväntas att kunna försvara territoriet. Volymen räcker inte för att kunna vara på plats över yta och över tid. Personalförsörjningen fungerar inte och materielen är i många fall föråldrad och måste snart bytas ut eller uppgraderas. Möjligheterna för en eventuell angripare att hitta svagheter i försvarsförmågan är för många.

Politikerna erkänner delvis situationen och har angett att försvaret ska förstärkas. Problemet är att de höjda ambitionerna inte har åtföljts av pengar. Det senaste försvarsbeslutet innebar ett tillskott på runt tio miljarder men samtidigt utökades kraven på vad Försvarsmakten skulle leverera. I takt med att kostnader för löner och materiel ökar, och stora inköp tillkommer, växer gapet mellan tillskjutna medel och verksamhetsmålen. 

Brigadgeneral Anders Carell vid Försvarets materielverk angav nyligen i en intervju att Försvarsmakten uppskattningsvis var underfinansierat med 30 miljarder under perioden 2015-2020 (SvD 5/1). 

Svenska folket verkar vara medvetna om situationen. En färsk opinionsmätning från DN/Ipsos ger vid handen att två tredjedelar av folket inte tror att försvaret kan hävda landets territorium om vi blir angripna. En förtroendemätning gjord av Aftonbladet pekar på att förtroendet för försvarsminister Peter Hultqvist (S) också har fallit. Väljarna märker att Hultqvists försvarsvänliga retorik och framtoning inte stämmer med den politik som faktiskt förs.

Regeringen har självklart störst ansvar för hur statens kärnverksamhet hanteras. Men samtidigt måste vi notera att när Moderaterna i veckan försökte ta på sig oppositionens ledartröja föreslog partiet en förstärkning av årets budget med ynka 500 miljoner. Fram till 2020 vill M visserligen skjuta till åtta miljarder, men inte ens det räcker alltså för att uppfylla de försvarspolitiska mål som riksdagen ställt sig bakom. 

Det är i de politiska partierna problemet ligger. De har inte kunnat ta in det förändrade omvärldsläget. Generalmajoren och försvarsdebattören Karlis Neretnieks fångade på Twitter riksdagspartiernas inställning. Utspelen skvallrar om att frågan strategerna på partikanslierna ställer sig är: "Vad är det lägsta vi kan komma undan med för att framstå som försvarsvänliga?"

Det är sorgligt. Skillnaden mellan de rödgröna och de borgerliga är i realiteten bara i vilken takt man ytterligare vill försämra försvarets konkurrenskraft i förhållande till en eventuell angripare. De försvarspolitiska utspelen och förslagen utgår fortfarande från det partipolitiska spelet och inte från den säkerhetspolitiska verkligheten.