Den 11 december meddelar regeringen på en presskonferens att det ska komma ett ”massutskick i form av ett sms-meddelande till allmänheten”. Det lät som att regeringen skulle skala upp smittskyddsinformationen: Från råd på hemsidor, presskonferenser och via mediekanaler till något varje invånare, med ett mobiltelefonabonnemang, i Sverige inte kan undvika att nås av.
Klokt, så gott som heltäckande men kanske lite i senaste laget. Det här hade man kunnat börja med redan i mars. Så kom måndagen. De som fick meddelandet (vissa verkar inte ha fått det) möttes av väldigt mager kriskommunikation från myndigheterna.
Informationen är knapphändig: Besök ”sidan Krisinformation” står det. Vilken sida? Vilken adress? Många som får meddelandet förstår sannolikt inte alls vad det innebär eller hur de ska följa upp meddelandet. Alla är inte heller vana vid internetanvändning.
De som går till sidan kanske förväntar sig något nytt eller förändrade riktlinjer. Men nej, det är samma information som funnits där sedan tidigare. Regeringen kallar alltså till presskonferens och skickar ut ett taffligt meddelande till hela folket som bara är en enkel påminnelse.
Meddelandet är enbart skrivet på svenska. Är regeringen inte medveten om att många i Sverige antingen kan bristfällig svenska eller ingen svenska alls? Ska informationen, som nu ändå inte är någon information utan enbart en hänvisning vidare till annan information, vara heltäckande måste den kommuniceras på ytterligare språk och dessutom på ett mer genomarbetat sätt.
En stor del av den svenska regeringens strategi för att bekämpa Corona har varit att lägga ansvaret på medborgarna. Ska man göra det behöver rekommendationerna om hur medborgare ska agera vara glasklara och gå ut till samtliga invånare i landet – regelbundet. Det är mitten av december nu. Först nu, över ett halvår in i pandemin, använder sig regeringen av den teknik som, när den funkar, sannolikt når flest medborgare på en och samma gång.
Möjligheten att skicka geografiskt avgränsade meddelanden till hela befolkningen har funnits hela tiden.
Under hela året har visserligen såväl SVT och SR som privata mediekanaler spridit information om pandemin och hur medborgare bör agera för att hindra smittspridning. Men det är inte alla som följer nyhetsrapporteringen. Vissa kanske bara tittar in ibland. En del kanske inte kan ta till sig (mycket av) det som sägs på grund av språkproblem.
Allt detta hade regeringen kunnat ta höjd för i sin kriskommunikation redan från början.
