Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Jan Jörnmark: Föga nytt i arenadebatten

Gästkrönika: Ekonomihistorikern Jan Jörnmark har följt den senaste veckans arenadebatt och ser flera historiska paralleller.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Den sista veckan har jag läst igenom fyra utredningar och måldokument om evenemangsstråket från 1990- och det tidiga 2000-talet. Gemensamt har de uppfattningen om att Göteborg har ett "unikt" område som resten av världen älskar.

Därför kommer besökarantalet säkert att växa vidare om man utvecklar dem genom att bygga en ny entré till den ena eller andra arenan vart tionde år.

Nu är ju arenadebatten i full gång igen och förra veckan var full av tecken på 2016-17 års utredningsprocess kommer att se likadan ut. I tisdags fick några av de viktigaste byggarna berätta i GP hur de ville att en ny arena ska se ut och på torsdagen följdes det upp med en debattpub där samtliga aktörer verkade överens om att arenorna ska fortsätta att ligga där de ligger.

Besökare på Nya Ullevi mellan 1958-2015. Mellan 1958-90 presenterades statistiken för Gamla Ullevi inte separat. Detta påverkar inte siffrorna nämnvärt, då den anläggningen endast användes för enstaka B-lagsmatcher samt som omklädningsrum för Gårda, Lunden och GAIS när dessa lag skulle spela på Heden.
Besökare på Nya Ullevi mellan 1958-2015. Mellan 1958-90 presenterades statistiken för Gamla Ullevi inte separat. Detta påverkar inte siffrorna nämnvärt, då den anläggningen endast användes för enstaka B-lagsmatcher samt som omklädningsrum för Gårda, Lunden och GAIS när dessa lag skulle spela på Heden.

Argumenten var som ekon, direkt hämtade från de tjugo år gamla utredningarna: "Evenemangsstråket och Ullevi är unikt. Ingen annanstans kan man strömma runt bland arenor som här". Men tron på de unika arenorna var problematiskt redan på 1990-talet. När man upprepar det i dag lyckas man dessutom glömma bort att det under de senaste tjugo åren byggts närmare hundra nya arenor i Europa med en kapacitet på minst 25 000 åskådare. 

Därför saknar tankarna på att Nya Ullevi är unikt verklighetskontakt. Besöken kulminerade redan på 1960-talet, varefter en brittsommar satte in under den första konserttiden på 1980-talet. Redan där visade sig arenans problem, men trots de satsningar som sedan gjorts fortsätter besökssiffrorna att vika.

Den senaste femårsperioden låg snittet på drygt 270 000 åskådare om året, vilket är ungefär hälften av de mål som sattes upp i slutet av 1990-talet. Upprepade investeringar och behovet av att få lägga större och större resurser på att konkurrera om de attraktiva konserterna innebär att kostnaden per åskådare oavbrutet stegras. Själva tanken på att vissa evenemang ska "reserveras" för den gamla arenan betyder dessutom att det nya Scandinaviums utnyttjandegrad kommer att begränsas redan från början. Det är en direkt upprepning av de misstag som gjordes när "Gamla" Ullevi nybyggdes.

För trots de problem som finns är Scandinavium mer än dubbelt så stor besöksmässigt. Siffrorna runt 650 000 om året är dessutom väldigt stabila. Den åldrande ishallen är sedan mycket länge vår verkliga huvudarena. Effektiva investeringar i ett nytt och rationellt Scandinavium skulle leda till en betydande kapacitetshöjning, vilket betyder att den nya arenan sväljer det mesta av Nya Ullevis verksamhet.

De fåtaliga stora artister som fyller Ullevi kan spela fler kvällar i en modern arena som tar 20 000 åskådare och dessutom skulle det skikt av artister som nu inte längre kommer till Göteborg kunna återvända. Det finns ingen anledning att tro att underhållningsutbudet skulle försämras. De "turistiska inkomsterna" skulle sannolikt både växa och bli mer kontinuerliga med en moderna arena.

Men kraven på att Nya Ullevi inte får röras kommer inte bara att påverka det Nya Scandinavium negativt. Prioriteringen av att bevara monumentet över Ingo Johansson och Kurre Hamrin innebär också att vi säger adjö till alla möjligheter till stadsutveckling, för ett affärs- och kontorscentrum på Scandinaviums nuvarande plats kan omöjligen beskrivas som ett stort lyft för Göteborg.

Det stadsmässiga hålet i området är däremot både tydligt och skriande. Centrum har aldrig hängt ihop med Gårda och Stampens problem är ännu mer typiska. Det finns väldigt gott om småbarn i stadsdelen, men tyvärr flyttar deras föräldrar regelmässigt lagom till skolstarten. Orsakerna är flera, men bristen på lägenheter i storlekar från fyror och uppåt är påtaglig vilket innebär att Göteborg fortsätter sin vanliga dränering av yngre medelinkomsttagare, som har pågått sedan slutet av 1950-talet. 

2000 lägenheter på Ullevi- och Valhallatomterna skulle inte lösa de problemen, men det skulle vara en början. Med ett snitt på 1.5 personer per lägenhet skulle det ge 3000 invånare, vilka mycket lågt räknat skulle ha en bruttoinkomst på en halv miljard kronor. Det skulle betyda att området fick underlag för ett mycket bättre serviceutbud och en betydande ökning av skattekraften i kommunen. Och det fantastiska är att en nybyggd arena i en annan del av staden skulle kunna förstärka den utvecklingen ännu mer.