Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Konferenser har utvecklats till en mångmiljardindustri. Frågan är om inte mycket av dessa pengar skulle kunna användas bättre. Bild: Larsen, Håkon Mosvold

Färre möten och konferenser – inte bara för miljöns skull

Västra Götalandsregionens myckna bil- och flygåkande angrips kanske bäst genom att dra ned på antalet möten. Speciellt flyget sticker ut.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

GP har granskat Västra Götalandsregionens bil- och flygresor. Resultatet är en miljon mil i privata bilar och över 8000 flygresor förra året. Regionen har sammanlagt 55 000 anställda.

Det är lite svårt att bli upprörd över att anställda använder privatbil istället för tjänstebil. Den avgörande frågan måste ju vara i vilken mån bilåkandet är onödigt. De politiker som GP intervjuat kan också ge fullgoda svar på varför de åkt bil: Det egna hemmet, eller i vissa fall sammanträdena, ligger inte på platser där det på ett smidigt sätt går att åka kollektivt.

Det är rätt mycket av en vanföreställning att människor skulle okynnesåka bil. Utanför de större städerna är det inte sällan det enda alternativet. I de större städerna, inklusive Göteborg, är det ofta smidigare att åka kollektivt om det går. Regionanställda betalas dessutom av skattebetalarna. Deras tid är pengar och i viss mån måste de hushålla med tiden, även om det betyder att de måste ta bilen. Självklart ska kollektivtrafik väljas när det är ett rimligt alternativ. Men det måste vara en avvägning. För att vara överpedagogisk: Att dubblera antalet anställda för att de ska ha tid att åka hälften så mycket bil per person, för att hinna utföra samma syssla, är ingen miljövinst. Miljötänkande kan inte frikopplas från ekonomisk och tidsmässig effektivitet.

Därför är elcyklar eller vanliga cyklar knappast heller någon lösning, mer än i undantagsfall. Det är framförallt ett alternativ för mycket korta sträckor. Att brevbärare och matutkörare tillhör de få yrkesgrupper som använder cykeln i jobbet har sin rationella förklaring. En övergång till elbilar torde i högre grad ha framtiden för sig än elcyklar. Till detta kommer förstås risken för olyckor och förslitningsskador som är förknippad med cyklar.

Vill man minska bilåkandet i tjänsten är det framförallt en fråga om planering och organisation. Detsamma kan sägas om resorna som gjorts med flyg. De 8447 flygresorna sticker faktiskt ut mer än bilåkandet. Det är knappast vanliga sjuksköterskor som står för flygresandet, utan chefer, tjänstemän och möjligen specialister av olika slag.

Att 1403 av regionens flygresor gick till platser inom 50 mils radie är knappast försvarbart. Tidsvinsten är begränsad och tåget ger bättre möjlighet att utnyttja restiden. Det stora antalet utlandsresor kan också ifrågasättas, inte bara av miljöskäl. Det är skattepengar vi talar om och sjukvården behöver prioritera sina resurser - inte minst Sahlgrenska dras med stora sparbeting..

Visst kan det ibland finnas skäl att åka på konferenser och studiebesök. Vissa möten är förlagda utanför regionen. Men sådant tenderar också att bli ett självspelande piano där huvudsyftet mer är att nätverka än att lära sig något eller få något uträttat.

Den svenska konferens- och möteskulturen förtjänar en granskning i sig. Eventföretagen omsatte förra året nio miljarder kronor. Inte sällan kunde både tiden och pengarna ha använts bättre. Kanske kan Västra Götalandsregionen här föregå med gott exempel med en kort och koncis handlingsplan för färre onödiga möten och konferenser. Det skulle gynna miljön – och inte bara den.