Gisslandramat på Hällbyanstalten i veckan väcker diskussioner om arbetsvillkoren inom kriminalvården. Självklart ska sommarvikarier tas in så att den ordinarie personalen ska kunna gå på välförtjänt semester. Men problemet är djupare.
Enligt en rapport om bemanningsläget i Kriminalvården var 30 procent tillfälligt anställda vid årsskiftet 2021. Pandemin, men även överbeläggningen och en hög personalomsättning ligger till grund. Det saknas utbildning och lönen är låg.
Och med 11 procent är kriminalvården i själva verket den myndighet med flest andel anställda med en månadslön under 25 000 kronor visade en kartläggning från Publikt i februari förra året.
Inom flera offentliga yrken pratas det allt oftare om kompetensbrist och svårigheter att rekrytera. Det börjar med att utbildningarna står tomma och allt färre söker sig till yrkesbanan.
Polishögskolan har i omgångar sett över sina intagningskrav i ett försök att fylla platserna. I juni stod fortfarande 75 av höstterminens 1 020 platser tomma (Polistidningen 21/6) och från tidigare år finns erfarenheten att många hoppar av under utbildningens gång.
Inom polisyrket är personalomsättningen stor, mellan 2015 och 2019 slutade 2 100 poliser av andra skäl än pension.
I lärarkåren är det ännu mer tydligt. 2020 sade Lärarförbundet att det fanns 40 000 lärare som inte längre jobbar som lärare. I kombination med att lärarutbildningen inte fylls leder det till prognosen att det kommer att saknas 79 500 lärare år 2035. Det blir då svårt att förlita sig på skolan som ett led i att bryta nyrekryteringen in i de kriminella gängen, så som justitieminister Morgan Johansson (S) vill se (Aktuellt 20/7).
Bristerna inom vården slutligen och konsekvenserna därav kan fylla en hel egen text.
Gemensamt för dessa samhällsbärande yrken är låga löner och dåliga arbetsvillkor. Det är yrken där personalbrist gör att arbetsbelastningen är stor och ett råare samhällsklimat, som poliserna oftast är de första att märka av, har nu även tagit sig in på anstalter, skolor och sjukhus.
En annan gemensam nämnare för dessa yrken är att de ofta kombineras med förväntningar om att de ska ses som ett kall. Det ligger nog en del sanning i det. Men hur mycket man än brinner för sitt jobb måste man känna att lönen är skälig för den arbetsinsats som krävs.
Genom att höja status med högre löner och drägligare arbetsförhållanden gör man det attraktivt att verka inom yrket.
Dessvärre lägger regeringen i stället fokus på annat, såsom familjeveckan. Kostnaden är inte fastställd men beräkningarna visar 5,4–32,9 miljarder kronor beroende på vem som räknar.
Hur mycket hade vi inte kunnat ge befintliga poliser, lärare, kriminalvårdare och sjukskötare i lönehöjning för de pengarna? Och samtidigt ha råd att anställa fler.
