Vem vill vara medelklass egentligen? Begreppet har något futtigt över sig, och ofta negativa konnotationer, beroende på vem man frågar. För en del är medelklassen de som bor i Stockholms innerstad och har progressiva politiska uppfattningar som de vill pracka på alla andra.
Men det är bara en liten, liten del av den svenska medelklassen. Den stora majoriteten är snarare mer lik en vanlig radhusfamilj i Kungsbacka. Knappast någon ”PK-elit”.
Medelklassen är inte heller ”de rika”, som Socialdemokraterna ofta vill låtsas som.
Socialdemokraterna vill nämligen gärna se medelklassen som lite av en kassako. En stor grupp som är tillräckligt ekonomiskt resursstark för att generera stora skatteintäkter, men som inte har möjlighet att flytta pengarna utomlands, som den riktiga ekonomiska överklassen.
Den senaste tiden har det kommit många skatteförslag från Socialdemokraterna som riktar sig mot den här gruppen.
LÄS MER: Vad är det för fel med att bara vara vanlig?
Som fastighetsskatten, något energiminister Anders Ygeman med flera vill införa, även på bostadsrätter. Argumentet är just att höginkomsttagare – som enligt Ygeman och S i Stockholm uppenbarligen innefattar samtliga som inte bor i hyresrätt, det vill säga 60 procent av befolkningen – ska betala mer för välfärden. Den som köpt en tvårummare i Borås tillhör uppenbarligen samhällets ekonomiska elit.
Partidistrikt inom S samt LO vill också återinföra arvsskatten, en synnerligen impopulär och ineffektiv skatt. Finansminister Magdalena Andersson har sagt att hon är öppen för att diskutera det.
Man går till attack mot den forna alliansens skattesänkningar – jobbskatteavdragen till vanliga löntagare – som man anser går till ”samhällets allra rikaste” (DN 29/5).
Och nu gäller det sparandet. Det ska bli högre skatt på den populära sparformen investeringssparkonton, ISK.
Det kan vara rimligt att de som har mångmiljonbelopp på ISK beskattas mer. Problemet är att det inte lär sluta där. Finansminister Magdalena Anderssons arbetsgrupp vill att sparformen ”begränsas kraftigt”. Dagens industri har tagit del av olika scenarier från gruppen där tak på 100 000 kronor och 200 000 kronor diskuteras. Något som knappast räcker till en insats för en vanlig trea i Mölndal.
Även om det blir ett högt tak finns risken att det – som med andra skatter – successivt blir mer och mer. För det grundläggande problem som Socialdemokraterna pekar på kommer inte att försvinna genom att höja skatterna på sparande eller bostäder.
LÄS MER: Låt arvsfondens pengar gå till vården istället för vänsterprojekt
I rapporten där Magdalena Andersson och hennes arbetsgrupp lägger fram riktningen för en ny ekonomisk politik skriver man att bakgrunden till ökade klyftor i samhället är jobbskatteavdragen, ökade kapitalinkomster, skillnader i skolresultat, arbetslöshet och asylinvandring. Man skriver att var tredje utrikesfödd riskerar fattigdom jämfört med tolv procent av de inrikesfödda.
Det är helt sant att det finns ett sådant ojämlikhetsproblem. Men det kommer inte lösas genom fastighetsskatt för småhusägare, skatt på ISK-sparande för vanligt folk, återinförd arvsskatt eller någon annan skatt.
Den ojämlikhet som finns kan inte lösas med ekonomisk omfördelning. Den ekonomiska ojämlikheten är konsekvensen av sådant som dåliga skolresultat, bristande språkkunskaper och arbetslöshet. Inför dessa problem står S, efter sju år i regeringsställning, svarslösa.
