Man kan inte direkt påstå att 2020-talet levererat något vidare. Decenniet inleddes med pandemi. Sedan kom kriget, och därpå skenande prisökningar, räntehöjningar och hot om finanskris. Rekordmånga svenskar ser negativt på utvecklingen i Sverige. Allt blir bara dyrare och dyrare.
Det värsta är kanske inte inflationen och krisen i sig – utan att man inte vet exakt hur länge eländet ska pågå. Det är nog mångas minne av pandemin. Det värsta, förutom att människor blev sjuka, var inte att allt var inställt. Det som var riktigt mentalt påfrestande var att inte veta när allt skulle återgå till det normala.
Lite så är det nu också. När slutar priserna stiga? När går räntorna ner? Det är väl okej för de flesta att leva mer knapert under en begränsad period. Men till slut får det vara nog. Man vill veta när allt ska bli som vanligt igen.
Det är ur den önskan behovet av en expert kommer in. Tidigare fylldes offentligheten med epidemiologer, som med sina grafer och beräkningar gjorde prognoser för när covid skulle ebba ut. Nu har den rollen tagits över av en figur som brukar gå under benämningen chefsekonom. Chefsekonomen är i regel en man eller kvinna i 50–60-årsåldern som med diagram och siffror gör prognoser för hur det kan tänkas gå med räntorna och inflationen.
Som SvD:s kulturskribent Essy Klingberg skriver i en krönika (17/3) har de senaste åren varit bedrövliga för alla – utom för just experterna.
Epidemiologerna och chefsekonomerna har blivit de ledargestalter vi behöver för att ta oss genom kriserna. När allt känns osäkert är det tryggt att se dem där i tv-sofforna, seriösa människor i dräkt och kostym, som med sin utbildning, sin kompetens och sina siffror på världen kan tala om hur det kommer att bli.
Man skulle nästan kunna säga att experterna har blivit de nya prästerna. Med fast hand hjälper de oss att navigera i tillvaron och försöker förklara det som smärtar. De ger oss vägledning. Men i stället för att förmedla Guds ord är det ECB:s ränteprognoser de gör begripliga.
I experternas roll ingår också att ge oss en välbehövlig moralisk uppsträckning då och då, även det likt äldre tiders stränga lutherska präster. Tidigare var det epidemiologerna som bannade oss för att vi umgicks för mycket med andra människor trots smittorisken. Nu har moralhatten i stället flyttat över till chefsekonomerna. Vi får höra att vi lånat för mycket pengar. Dagen är kommen när vi får betala för våra synder. Den före detta riksbankschefen Stefan Ingves sa det rätt ut – nu står svenska hushåll inför ”domedagen”. Om det finns någon förlåtelse i form av stöd från staten återstår att se.
Budskapet har i alla fall gått fram. Trots vår bristande respekt för pandemirestriktioner och framtida räntehöjningar svär vi trohet till experterna. Skam den som ifrågasätter chefsekonomen eller chefsepidemiologen och hans lära. Minns pandemin, när mobben letade kättare bland dem som kritiserade expertens utsagor eller sökte sig till en avvikande lära. I dag kan inte ens självaste regeringen frångå riksbankschefens mantra om att inflationen ska bekämpas till varje pris.
Men kanske behandlar vi våra experter orättvist. Likt en tjatig konfirmand som vill att den milda Svenska kyrkan-prästen ska förklara varför det finns ondska i världen, förväntar vi oss att experterna har alla svar. ”Det är svårt att säga, men troligtvis blir det så här” duger inte. Vi vill veta.
Riksbankschef Erik Thedéen har till och med beklagat sig över att svenska folket litar för mycket på den egna myndighetens beräkningar. Han uppmanar oss att betrakta dem mer som kvällstidningarnas väderprognoser. Dessa ska man ta med en nypa salt, vilket man också ska göra med förutsägelser från Riksbanken, banker och institut, sa Erik Thedéen när han intervjuades i SVT.
Chefsekonomerna, eller epidemiologerna för den delen, kan trots allt se in i framtiden lika mycket som meteorologerna – det vill säga inte alls. De kan bara göra kvalificerade gissningar.
Det är ingen kul insikt, eftersom det ligger i mänsklighetens natur att vilja ha svar. Vi får helt enkelt försöka acceptera att det inte går att veta något med säkerhet. Förutom att det blir regn på midsommar då.
LÄS MER: Så blev svenskarna världens mest belånade folk
LÄS MER: Orättvist att moralisera över 90-talisternas ränteångest
