Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Peter Hjörne.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Europas största utmaning!"

”Här och nu” måste Europa visa solidaritet och medmänsklighet och ta emot dem som flyr för sina liv, skriver Peter Hjörne.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Jag hade tänkt skriva om något helt annat. Men så var jag och handlade mat. Vid kassan står GP och kvällstidningarna. Blicken dras till Expressens förstasida och den outhärdliga och hjärtskärande bilden på treårige Alan Kurdi, livlös på stranden i den turkiska badorten Bodrum!

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Bara den som förhärdat sitt hjärta kan undgå att beröras intill tårar av den lille pojken i blå kortbyxor och fina gympaskor – död på flykt från den syrienkurdiska staden Kobane, tillsammans med sin mamma Rehan, pappa Abdullah och femårige bror Galip.

Familjen hade tagit sig genom Turkiet till kusten för att med båt ta sig till den grekiska ön Kos. Nu är alla utom pappan Abdullah döda, drunknade sedan deras farkost, med 17 flyktingar, kapsejsat. Bara i sommar har 2 500 personer drunknat i Medelhavet. Bilderna på lille Alan, död på stranden och på den store polisen som varligt bär Alan har fått enorm spridning över världen. Den värsta flyktingtragedin sedan andra världskriget kom i ett slag så oerhört mycket närmre, blev gripbar och djupt mänsklig.

Det är inte bara bildens fasansfulla innehåll som väcker känslor. Också själva publiceringen och delningen av bilder har diskuterats. Är bilden äkta eller arrangerad? Kränker publiceringen och delningen av bilderna barnet?

Bilderna är äkta, alltför äkta. Och det var rätt att publicera dem!

Bilderna har förändringskraft; de är därför de väcker sådan anstöt hos vissa främlingsfientliga debattörer – de som anser att bilderna är en del av en ”planerad storoffensiv från PK-etablissemanget” och som hoppas att ”hycklarna inom såväl politiken som massmedia skall brinna i ett framtida h...v..!”, som det stod att läsa i ett mail som riksdagsledamöter och journalister, däribland jag, fick oss till livs i veckan.

Men viktigare är den förändringskraft som väcker medkänsla och vilja att göra gott, hos såväl allmänhet som europeiska politiker.

För mycket behöver göras!

Bara i Syrien är halva befolkningen, över elva miljoner människor på flykt, sju miljoner inom landet. Över fyra miljoner har flytt till grannländer – två miljoner till Turkiet, nära en och en halv miljon till Libanon och en knapp miljon till Jordanien. De flyr från Assadregimen som öser bomber över civila, sjukhus, vatten- och elförsörjning och skolor. De flyr från IS som utsätter befolkningen, inte minst unga och kvinnor för sexslaveri och tvångsäktenskap, urskiljningslös terror och massavrättningar. De tvingar barn att bli bödlar och soldater. I belägrade städer råder omänskliga förhållanden med svält, vattenbrist och sjukdomar.

Till Europas yttre gränser kom det första halvåret i år drygt 200 000 människor och bara i juli var siffran 110 000. I Tyskland räknar man i år med att ta emot minst 800 000 asylsökande. I Sverige prognostiserar Migrationsverket att 74 000 kommer att söka asyl 2015.

Men alla länder har inte samma inställning. EU:s 28 medlemsländer är allvarligt splittrade i en tid när enighet behövs som mest.

EU-kommissionen har inte ens lyckats fördela 40 000 flyktingar enligt kvoter, för att avlasta Italien och Grekland.

I Ungern har man byggt taggtrådstängsel vid den serbiska gränsen för att stoppa flyktingarna. Andra östeuropeiska länder är också mycket avogt inställda till att ta emot flyktingar, liksom Storbritannien. Flera länder har försämrat villkoren för asylsökande för att få dem att bege sig till andra länder.

Jean-Claude Juncker, som är EU-kommissionens ordförande, skrev i Aftonbladet att: ”Vi kommer aldrig att avvisa människor som söker skydd hos oss. Det är inskrivet i våra lagar och fördrag men kanske inte i våra hjärtan”. Han oroar sig för politisk populism och nationell egoism: ”Vad vi behöver, som vi tyvärr saknar är det gemensamma modet att fullfölja våra åtaganden – även om det är svårt och impopulärt”, skriver Juncker.

Peter Sutherland, som är FN:s generalsekreterares specielle representant för migration, gick i torsdagens Financial Times till storms mot EU:s oförmåga att ta sig an flyktingkatastrofen. Han tycker att Angela Merkel, Tyskland, Italien, Grekland och Sverige utgör undantag, de är länder som ”uppträtt hedervärt” men han menar att EU som helhet inte är moget uppgiften. ”Det är dags för EU att rädda sin integritet och sin värdighet innan också EU går under i Medelhavet”, skrev han.

Angela Merkel har trätt fram som en stark, modig och medkännande europeisk ledare. Hon och många tyskar har välkomnat hundratusentals flyktingar med värme och värdighet. Men Merkel har också deklarerat att det europeiska asylsystemet inte fungerar:

Om Europa misslyckas i flyktingfrågan, om detta nära samband med universella mänskliga rättigheter bryts, då är det inte det Europa vi trodde på, sa hon i ett ovanligt skarpt uttalande. Angela Merkel har dessutom sagt att hela Schengenavtalet är i fara om inte alla länder i Europa ställer upp solidariskt för att lösa flyktingkatastrofen.

På lång sikt är givetvis lösningen på flyktingtragedierna fred. Och precis som en gång på Balkan kan vägen till fred gå via militära insatser.

Men ”här och nu” måste Europa visa solidaritet och medmänsklighet och ta emot dem som flyr för sina liv. Till det har Europas 500 miljoner människor både råd och kraft.