Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande. Bild: Francisco Seco

Karin Pihl: EU ska inte förstöra svensk arbetsmarknad

Det finns problem som EU kan och bör lösa. Minimilöner, överstatlig socialpolitik och migrationspolicys som beslutas över huvudet på medborgarna är inte rätt väg för unionen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

”Vi har visat vad som är möjligt när vi litar på varandra och på EU:s institutioner”, sa EU-kommissionsordföranden Ursula von der Leyen i sitt ”state of the union”-tal i veckan. Hon presenterade vad hon kallade ”nästa generations EU”: en aktiv union som ”skapar möjligheter” och har ”visioner”.

Men frågan är om detta EU 2.0 är något som EU-medborgarna vill ha. I motsats till vad von der Leyen argumenterar för finns det en överhängande risk att EU:s nya projekt kan komma att minska tilltron till EU:s institutioner.

Det finns två hot mot förtroendet för EU. Det ena är att EU-politiken börjar lägga sig i sådant som strider mot principen om rätt beslut på rätt nivå. Socialpolitiken är en sådan sak. I sitt tal framhöll von der Leyen att förslaget om minimilöner är ett centralt instrument för att säkra människors ekonomiska trygghet, särskilt nu när arbetslösheten stiger på många håll i Europa.

Men det är en ren skrivbordsprodukt, framtagen av politiker och tjänstemän i Bryssel som inte har förståelse för att arbetsmarknaderna i de olika länderna har helt olika förutsättningar och fungerar på olika sätt. Den svenska modellen fungerar bra. Om förslaget om minimilöner skulle leda till att deras kollektivavtal urholkas till följd av EU, riskerar stödet för unionen att undermineras i Sverige.

En annan central del i talet handlade om migrationspolitiken. Även här kan man ifrågasätta om besluten ska tas på EU-nivå. Kommissionsordföranden meddelade att Dublinförordningen, reglerna som säger att en migrant ska söka asyl i det första EU-land han eller hon anländer till, ska rivas upp. I stället ska en omfördelning ske mellan medlemsländerna. EU har i åratal försökt att få till en sådan lag, men utan resultat eftersom många medlemsstater absolut inte vill ha några kvoter.

Migration påverkar många delar av ett samhälle. Om medborgarna upplever att makten över detta politikområde flyttas från en nivå där det finns möjlighet att påverka, det nationella parlamentet, till EU lär vi få se fler exit-debatter.

Det andra hotet mot EU:s trovärdighet är faktiskt det rakt motsatta – att medborgarna upplever att EU-politikerna mest snackar, men inte gör något konkret åt de problem där nationalstaterna behöver EUför att hitta en lösning: Allt från överdriven antibiotikaanvändning, mikroplaster och skatteplanerande amerikanska techbolag.

Ledorden för ”nästa generations EU” borde vara: Laga inte något som inte är trasigt, respektera principen om rätt beslut på rätt nivå och lägg krutet där det verkligen behövs.