Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mobiltelefonen har gjort det möjligt för var och en att spela in samtal när som helst.  Bild: Gorm Kallestad
Mobiltelefonen har gjort det möjligt för var och en att spela in samtal när som helst. Bild: Gorm Kallestad

Håkan Boström: Ett samhälle utan lite hyckleri blir lätt omänskligt

Flera avslöjanden den gångna veckan har baserats på dolda inspelningar – ett förträffligt men samtidigt tveeggat vapen mot hyckleri. Det finns skäl att reflektera över vad det betyder att när som helst kunna bli inspelad.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I veckan som gick rapporterade Sveriges Radio (28/4) om en anställd som slagit larm om missförhållanden på det privata äldreboendet Sabbatsbergsbyn i Stockholm. Vårdbiträdet ifråga hade påtalat att det inte bedrevs separat vård av covid-patienter på hennes avdelning förra våren trots att det var den information företaget gick ut med. Ord står delvis mot ord i själva sakfrågan då verksamhetschefen menar att det aldrig avsiktligt brustit i kohortvården utan att det i så fall handlar om att man inte lyckats leva upp till målsättningen.

Expressen rapporterade om dessa missförhållanden på Sabbatsbergsbyn redan i maj förra året (Expressen 28/5). Det var samma vårdbiträde som var källa då. Det nya i SR:s uppgifter rör främst efterspelet där vårdbiträdet fått en erinran av arbetsgivaren, vilket strider mot meddelarfriheten, även när arbetsgivaren har en annan syn på sakuppgifterna. Vårdbiträdet hade i hemlighet spelat in dessa samtal med sina chefer.

GP rapporterade även förra veckan om ett annat avslöjande byggt på en bandinspelning. Det var tidningen Hem och Hyra (27/4) som först hade nyheten att hela styrelsen för Hyresgästföreningen i södra Bohuslän har stängts av efter att man diskuterat ”rasistiska och sexistiska uttryck”, vilket spelades in av en av deltagarna. Händelsen ägde rum för två år sedan men källan har gått ut med uppgiften först nu.

Inspelningen blev i detta fall liggande av hänsyn till en annan politisk strid som pågick inom Hyresgästföreningen. Av rapporteringen verkar det som att de som uttryckt sig olämpligt främst haft en annan syn på hur man får uttrycka sig snarare än en avsikt att kränka. Ord och uttryck kan förstås vara kränkande ändå, men det är ändå en viktig distinktion att göra.

I bägge dessa fall är det lätt att applådera avslöjandena. Men metoden som fallen bygger på – dolda inspelningar – är faktiskt värd en egen diskussion. Inom journalistiken anses dolda mikrofoner, infiltration och provokation vara metoder som man bara ska ta till i sista hand. Av samma anledning är det strikt reglerat när polisen får använda sig av motsvarande verktyg.

En enskild inspelning behöver inte ge hela bilden. Ord och resonemang kan lätt tas ur sitt sammanhang, medvetet eller omedvetet. Den som spelar in kan även ha gått in för att få fram de uttalanden den vill ha på band. Det vet vi sällan som lyssnare eller tittare. Av en professionell journalist kan vi förvänta oss att det inte förekommer någon manipulation eller något undanhållande av fakta. Men det kan vi knappast utgå från när vanliga privatpersoner håller i bandaren, speciellt inte när de på olika sätt är part i målet.

Som fallet med Hyresgästföreningen visar är det inte heller ovanligt att inspelade samtal blir ett liggande ”vapen” som kan användas eller inte beroende på andra omständigheter. Inom Sverigedemokraterna var detta under en period en vanlig metod i interna maktkamper, där inspelningar lägligt läcktes för att få bort rivaliserande partikamrater.

Så vi bör vara medvetna om att även tanken att allt ska fram i ljuset har sina begränsningar och inneboende problem. Arbetslivet, föreningslivet och politiken är alla beroende av det går att föra förtroliga samtal. Det är också en fråga om personlig integritet och tillit. I längden fungerar ingen organisation om alla står beredda att när som helst sätta på inspelningsknappen. Ett samhälle där var och en tack vare mobilen blivit sin egen Joseph McCarthy – den amerikanske senator som ledde klappjakten på kommunister i USA genom att samla komprometterande information – är inget gott samhälle.

Givetvis finns det ett värde av att avslöja hyckleri och dubbla agendor. Men det är också väldigt lätt att nyanserna försvinner i den här typen av berättelser. I fallet med det privata vårdbolaget i Stockholm begick företaget ett formellt fel när man gav en erinran. Men att chefer kan ha en avvikande bild av brister i verksamheten är något annat. I fallet med Hyresgästföreningen är det en fråga om språk i kontrast till handling. Det är inte rätt att använda olämpliga uttryck. Men det är en avsevärd skillnad på att göra det i syfte att kränka en närvarande person (vilket kan ses som en handling) eller att göra det i ett annat sammanhang. Vi reagerar på hyckleriet, men ärlighet är inte alltid att föredra i mellanmänskliga möten om den ger uttryck för dåliga värderingar.

Det finns en utbredd föreställning att vi inte bara ska agera och säga rätt saker utåt, utan att vi även ska tycka och tänka rätt. Det är den protestantiska etiken som lever och frodas i världens mest sekulariserade land. Det är ingen idé att dra för gardinerna. Gud ser dig även när du är ensam.

Vad vi då kräver är ett slags ofelbarhet. Det ligger i sig mycket av hyckleri i detta krav, eftersom i stort sett ingen kan leva upp till det. Till saken hör att förmågan att uttrycka sig rätt inte är detsamma som att avsändaren har goda avsikter. Inte sällan handlar det om huruvida man lärt sig de rätta sociala koderna, ofta medelklassens koder och formuleringar. Men en välsmord käft är inte detsamma som ett gott hjärta, för att uttrycka sig lite burdust.

Det finns olika sorters hyckleri. Självgodhet, eller högmod som det står i skriften, är ofta den värsta sorten. När vi dömer våra medmänniskor finns det starka skäl att mer se till deras handlingar än till deras ord.