Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ett kulturstöd rakt ned i sjön

Införandet av skatterabatter Västra Götaland kommer inte få avsedd verkan. Det saknas helt bevis för att införandet av dylika avdragsregler faktiskt skapar varaktiga arbetstillfällen, skriver gästkolumnisten Jesper Sandström.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Förra fredagen utbröt jubel bland aktiva inom filmbranschen i Västsverige. Vad firade de? Jo, Västra Götalandsregionen har beslutat införa skatterabatter för produktion av film och TV-drama. Systemet går i korthet ut på att etablerade produktionsbolag lägger en del av sin produktion i regionen. De får då skatterabatter i utbyte mot att de kan visa att de spenderat pengar lokalt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

“På så vis hoppas vi att tillsammans med Film i Väst locka hit fler internationella inspelningsprojekt i världsklass”, säger regionutvecklingsnämndens ordförande Kristina Jonäng (C). Det låter ju spännande, men finns det några belägg för att sådana här rabatter fungerar som planerat? Lyckas de locka stora filmproduktioner till helt nya platser?

Nej, tyvärr. Frågan är av förklarliga skäl inte särskilt väl utredd i Sverige, då Västra Götalandsregionen är först ut i landet. Men den största studie som gjorts på området, “Lights, camera, but no action?”, granskade liknande projekt i 47 av USA:s 50 stater och målar en nedslående bild.

Satsningarna där har som bäst gett närmast försumbara positiva effekter, medan de i värsta (och många) fall kostat staterna betydligt mer än de genererat i form av arbetstillfällen och intäkter. Argumentationen har varit likadan där som här: “alla andra gör det, så vi måste också!”

Det är synd om Sverige tänkt vandra samma väg, med Västra Götaland i spetsen. Visst är det så att våra höga skatter ofta står i vägen för produktivitet och att en skattereduktion kan ge positiva samhällsekonomiska effekter, vilket vi sett med exempelvis RUT- och ROT-avdragen.

Men skatterna drabbar ju alla branscher och all företagsamhet. Därför vore det bra om våra politiker, vågade värja sig mot en växande avdragsdjungel. Det blir dyrt, krångligt och smärtsamt ineffektivt om varje liten bransch ska ha ett särskilt avdrag.

I nämndens detaljbudget för 2019 anslås Film i Väst 6,9 miljoner kronor bara för att arbeta med införandet. Vad det i slutänden kommer att kosta vet vi inte än, men i VGR:s remissyttrande ges exempel på att en enskild TV-serie skulle kunna kvalificera sig för bidrag på 75 miljoner kronor.

Om de pengarna ska gå till skattesänkningar borde de i rättvisans namn också tillfalla alla regionens medborgare. Det blir särskilt konstigt i en tid där allt fler konsumerar kultur av små producenter, frivilligfinansierade via olika onlinetjänster, att ge generösa bidrag till stora produktionsbolag.

Det är också beklämmande att nämndsordföranden, från ett parti som säger sig stå för liberalism och decentralisering, ser detta som någonting positivt. Nyttan, såväl på det samhällsekonomiska planet som för kultursektorn, skulle sannolikt vara långt större om vi fick ett enklare skattesystem istället för en schweizerost av särregleringar. Måste man kanske spela in en svulstig storfilm i ämnet för att budskapet ska gå hem?

“Det sjunde bidraget” kunde vara ett passande namn. Hanteringen av den här frågan borde bidra till alldeles autentisk Bergman-ångest hos alla berörda.