Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Ett intellektuellt ljus inifrån Centerpartiet

Sveriges skattepolitik är orättvis, full av hål och belastar de med vanlig lön hårdast. Två centerpartister vill ändra på det.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det händer, men tyvärr inte alltför ofta, att politiker förvånar med framsynta och nytänkande politiska lösningar. Alltför ofta står partistrategi, lojalitet mot intressegrupper (såväl externa som interna) eller ren lathet bakom oförmågan att reformera politik som slutat fungera.

Men ibland vågar politiker tänka nytt. Naod Habtemichael, kommunalråd i Göteborg och ordförande för Centerstudenter, och hans kollega, ekonomen Isak Kupersmidt, gör i en debattartikel i Dagens industri upp med år av välmenande men långsiktigt ogenomtänkt Centerpolitik.

Alliansen tillkom i en tid när skatterna på arbete var högre än vad de är idag. Det fanns goda skäl att införa riktade avdrag som ROT och RUT och dämpa kapitalinkomstbeskattningen.

Men även om avdragslösningar kan stimulera ekonomin och väcka avsomnade delar av marknaden till liv så handlar det om skev skattepolitik. Den glädjer vissa branscher omåttligt mycket. Men liberal ekonomisk politik måste, om den ska kunna bygga långsiktigt förtroende hos befolkningen, vara jämlik och komma fler än ett fåtal privilegierade tillgodo.

Habtemichael och Kupersmidt skriver att de som blivit vinnare på Centerns ekonomiska politik är de som ”äger sitt boende, köper dyra miljöbilar, äter på restaurang, har råd med både renoveringar och städhjälp samt lyckats bolagisera sin inkomst.”

Detta medan förlorarna är den alltjämt förvärvsarbetande majoriteten som inte kan ta ut inkomst som kapital. Vad de föreslår är att Centerpartiet ”täpper igen luckor, minskar undantagen och sänker skatten för vanligt folk.”

Kupersmidt och Habtemichael besitter något väldigt unikt som Centerpartiet (och borgerligheten generellt!) bör vårda: En förmåga till självkritiskt tänkande som inte landar i uppgivenhet. Tvärtom. De har ett färdigt reformpaket.

Det här är en ingen inlaga från partivänstern. Habtemichaels och Kupersmidts mål är sänkta skatter på inkomster och ökat handlingsutrymme för individen.

Nu kanske en omdaning av Sveriges skattesystem, vilket detta innebär, låter som något stort och jobbigt. Kanske är det omöjligt? Och hur ska Socialdemokraterna, som ju är nödvändiga medspelare i en sådan reform övertygas?

Det intressanta med förslagen är att liknande idéer faktiskt har uttryckts inom Socialdemokraterna. För fem år sedan skrev fem kloka socialdemokratiska nationalekonomer i Svenska Dagbladet (10/10 2014) om skattesystemet som ett ”halvfärdigt pussel av avdrag och subventioner”.

Deras ingång var liknande: Lägre kapitalinkomstbeskattning gynnar fåtalet på bekostnad av uteblivna inkomstskattesänkningar. Avdrag och subventioner fungerar likadant. Det är en skattepolitik för fåtalet mot majoriteten.

Här kan faktiskt socialdemokrater och liberaler enas. Det finns ett antal helt centrala gemensamma nämnare som krävs för ett konstruktivt samarbete. Frågan är hur man förenar Centerpartiets och Socialdemokraternas tänkande grenar och ger dem mandat att förhandla fram en för Sverige nödvändig reformering av skattesystemet?