Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katedralen Notre Dame i Paris 1911
Katedralen Notre Dame i Paris 1911

Aleksandra Boscanin: Ett band mellan generationer

Branden i katedralen Notre-Dame i Paris är en påminnelse om att det fortfarande finns saker som är oersättliga

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är lätt att känna sig liten när man blickar upp mot en byggnad som Notre-Dame, inte bara fysiskt utan även existentiellt. Tanken på den skicklighet som krävdes, och den tid som lagts ner, för att uppföra ett sådant monument är svindlande. Katedralen har bundit ett band mellan många generationer av människor. Först mellan dem som byggde den under nästan 200 års tid, sedan mellan alla generationer som därefter tillbett Gud i den, som beundrat dess skönhet och som hört dess klockor ringa.

Under måndagskvällen följde människor över hela världen den brand som härjade i katedralen. I realtid kunde man se hur lågorna spred sig och hur den höga spiran kollapsade. Hur mycket mer skulle gå förlorat? Under de timmar som förlöpte innan det meddelades att huvudstrukturen och de två huvudtornen skulle kunna räddas befarade många det värsta.

Branden är en påminnelse om att det fortfarande finns saker som är oersättliga. Med hjälp av modern teknologi har kyrkan blivit otroligt väldokumenterad och hade Notre-Dame totalförstörts av elden hade det förvisso varit möjligt att bygga en exakt likadan katedral på samma plats. Men oavsett hur stora teknologiska landvinningar som görs kommer tekniken alltid att ha sina begränsningar.

Inne i katedralen fanns en mängd ovärderliga ting. Bland annat fanns där ett relikskrin, innehållandes föremål som tros komma från korsfästelsen av Jesus: en del av korset, en spik från samma kors och en bit av Jesus törnekrona. Om dessa föremål hade förstörts hade de varit förlorade för alltid. Spikar är varken dyra eller svåra att få tag på, men en ny spik blir inte en relik bara för att den läggs i ett skrin. Värdet utgörs av dess historia och den betydelse som människor har tillskrivit den under flera hundra år. Sådant kan aldrig 3D-printas eller köpas för pengar.

Mycket av konsten och de historiska föremålen kunde dock räddas. En präst inom Paris räddningstjänst, Jean-Marc Fournier, rusade tillsammans med brandmän in i den brinnande katedralen för att sätta relikerna i säkerhet. Tack vare detta klarade sig törnekronan. Vidare uppges katedralens vackra rosettfönster, varav det äldsta skapades 1225, vara intakta. Det finns även hopp för den unika orgeln, som började byggas på 1730-talet och som byggts till i omgångar under flera hundra år. Den kan ha skadats av rök och damm men klarade sig från elden.

Hundratals brandmän kämpade för att få kontroll över branden och de lyckades innan det var för sent. Notre Dame saknar tak och spira, dess struktur har blivit försvagad, men den är inte totalförstörd. Den franske presidenten Emmanuel Macron har lovat att katedralen ska återuppbyggas, ett löfte som kommer bli verklighet framförallt tack vare privata donationer.

Redan på onsdagen hade över 9 miljarder kronor skänkts för ändamålet, främst från privata förmögenheter och företag. Även allmänheten har bidragit via den insamling som administreras av La Fondation du patrimoine, en privat organisation som ägnar sig åt bevarande av lokalt kulturarv. På torsdagen hade insamlingen genererat över 13 miljoner euro, motsvarande mer än 136 miljoner kronor.

Människor enades i sin sorg över den brinnande katedralen och enas nu i viljan att återställa den. Macron har sagt att det ska ske på fem år, en tidsplan som har ifrågasätts av experter. En av de ansvariga för restaureringen av Strasbourg-katedralen tror att arbetet kan ta årtionden.

Det viktigaste är dock inte en snabb restaurering, utan en välgjord sådan. För oss är några decennium en lång tid, men i Notre-Dames långa och rika historia är det bara en kort stund.