"Man med utvisningsbeslut har rätt till bistånd". Det är rubriken på en artikel från Sveriges Radio som har väckt reaktioner (18/12). Varför den väcker känslor är inte svårt att förstå. Att någon som inte har laglig rätt att vistas i landet ska ha rätt till dagersättning och boende är minst sagt kontroversiellt. Det urholkar legitimiteten i ett utvisningsbeslut.
Bakgrunden är ett undantag i den lag som började gälla i somras, som säger att vuxna utan barn förlorar sin rätt till dagsersättning och boende vid avslagsbeslut. Undantag gäller dock för den som samarbetar till sin utvisning, vilket mannen i fråga hade gjort. Därför rev förvaltningsrätten i Luleå upp Migrationsverkets beslut om att mannen skulle nekas ekonomiskt bistånd.
Givet hur lagen är utformad hade det varit märkligt om förvaltningsrätten tagit ett annat beslut. Men lagen i sig är inte oproblematisk, vilket illustreras av det faktum att mannen i fråga inte har kunnat lämna Sverige på 15 år trots ett avslagsbeslut. Det tyder på ett fel i systemet när ett utvisningsbeslut inte kan genomföras trots samarbete, när ett nej i praktiken inte betyder nej. Ska människor som fått utvisningsbeslut men som inte kan utvisas (men som väljer att samarbeta) potentiellt kunna försörjas av det svenska samhället resten av livet? Vad ska alternativet vara?
Samtidigt som den som inte har laglig rätt att vistas i landet inte bör kunna göra anspråk på de gemensamma resurserna så löses inte problemet av att dessa personer lämnas att bo på gatan. Även det skapar parallellsamhällen.
På vissa håll har man gått ännu längre än vad lagen anger. I Stockholms stad har Miljöpartiet, som styr tillsammans med Socialdemokraterna, Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet, som mål att barn till ”papperslösa” (det vill säga personer som inte har rätt att vistas i landet) ska kunna beviljas ekonomiskt bistånd. Något som redan är möjligt i Malmö.
Till skillnad från det första fallet krävs här inte att man ska samarbeta för att kunna verkställa utvisningen. Detta innebär alltså att det blir lättare att leva i Stockholm trots ett utvisningsbeslut. Politik handlar om göra olika avvägningar. Dessa är sällan enkla men Sverige kan inte hjälpa alla. De mest utsatta måste prioriteras. Då duger det inte att skapa en incitamentsstruktur för att trotsa Migrationsverkets beslut och möjliggöra för vissa personer att leva vid sidan av samhället.
