Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bawar Ismail: En union i kris

Ledare: Trots Europeiska unionens framgångar utmanas samarbetet av ett eventuellt brittiskt utträde och flyktingsituationen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I dag firas Europadagen. För många medborgare kommer EU:s egen dag nog gå obemärkt förbi. I bästa fall kommer Europadagen uppmärksammas i ett par klassrum. Några seminarier med EU-tema genomförs på en del platser i landet. Statstelevisionen lär sända sagda seminarier på SVT Forum. Och på många av landets ledarsidor kommer det att skrivas om vikten av europeiskt samarbete – för fredens skull.

Och så rullar det på, år efter år. Europadagen firas varje år till minne av Schumandeklarationen år 1950 – presenterad av den dåvarande franska utrikesministern Robert Schuman. Planen var att sammanlänka den franska och tyska stål- och kolindustrin för att undvika militära konflikter. 

Visst har unionen bidragit till ett fredligare Europa – hand i hand med att flertalet av EU:s medlemmar även är en del av Nato. Men det lär inte bli något muntert Europadagsfirande. Unionen står inför ett par allvarliga problem.

I juni går britterna till vallokalerna för att avgöra om Storbritannien ska fortsätta vara medlem i EU. Ett brittiskt utträde vore katastrofalt för Sverige. Storbritannien har länge varit en viktig samarbetspartner för bland annat ökad frihandel. 

Likt Sverige står Storbritannien utanför eurosamarbetet, ett bra val har det visat sig. Som Europas näst största ekonomi balanserar britterna euroländernas strävan efter en mer centraliserad ekonomisk politik på EU-nivå. 

Utan Storbritannien i EU kommer det bli betydligt svårare för Sverige och likasinnade länder att värja sig mot tyska eller franska förslag. Ett brittiskt utträde skulle dessutom ge styrka åt de som vill att Sverige lämnar EU.

Debatten om Storbritanniens utträde ur unionen handlar även om migrationspolitiken. Många brittiska EU-motståndare menar att EU inte tagit något rejält ansvar under den pågående flyktingkrisen. Och visst finns det fog för kritiken. EU:s yttre gränser kollapsade under höstens massiva flyktingströmmar. 

Läget var så akut att Europas ledare var tvungna att ingå ett avtal med Turkiet för att hejda flyktingströmmen till Grekland. För Sverige blev det stora antalet migranter för mycket – och samarbetsregeringen Löfven införde därför en av EU:s mest restriktiva invandringspolitik. Allt fler länder frångick Schengenreglerna för att upprätta gräns- och ID-kontroller. 

Om passfriheten inom EU fortsättningsvis ska bevaras måste EU bygga upp den yttre gränskontrollen. För avtalet med Turkiet är inte någon permanent lösning. Tvärtom, det har bara gett den turkiska regimen en gynnsam position att diktera olika villkor i utbyte mot flyktingkontroll. 

EU har säkrat fred och välstånd på en kontinent som länge präglats av krig. Men ett brittiskt utträde och en förnyad migrationskris kan snabbt splittra den europeiska enigheten.