Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

En regering utan riktning

Den andra Löfvenregeringen inleds med en splittrad och riktningslös regeringsförklaring som missar eller tonar ned några av de största problemen i Sverige.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det var synen på Sverigedemokraternas eventuella inflytande som omintetgjorde en eventuell Alliansregering. Som för att understryka detta faktum inledde Stefan Löfven sin regeringsförklaring i riksdagen under måndagen med att varna för högerextremismen i Europa - som hans regering påstås vara ett värn mot.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Regeringsförklaringar hör inte till de retoriska milstolpar som hamnar i historieböckerna. Men det är ändå en chans för en nytillträdd statsminister att förklara läget och föreslå ett par huvudåtgärder. Men det åhörarna fick ta del av var en i stora delar splittrad och motsägelsefull regeringsförklaring. Å ena sidan löftet om vidmakthållande av fyrpartiuppgörelsen. Samtidigt utfästelser om att vänsterpolitik, exempelvis byggsubventioner, som ska drivas av den nytillträdda regeringen.

Omfattande problem med otrygghet, gängvåld och kvinnors otrygghet i offentliga rum berördes hastigt i förbifarten, i vad som påminde om uppläsning från en katalog. Snarare än att befinna sig i centrum för den svenska politiken, varvid den nya regeringen skulle ha kunnat visa att den förstår att det mesta är sekundärt jämte rätten till liv och egendom, hamnade den svenska otryggheten i skymundan.

Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Parat med högre räntor och risken för minskad hushållskonsumtion kan ekonomin snabbt bromsa in. Detta samtidigt som försvaret och rättsväsendet förblir underfinansierat och konsekvenserna av en ogenomtänkt migrationspolitik, som nu återigen blir mer ogenomtänkt, alltjämt belastar såväl statens som kommunernas ekonomi.

Det här är ingen tid för att strössla med smålöften till många grupper. Vad är Löfvens analys av samhällets färdriktning? Var är lösningarna och idéerna som kommer prägla regeringen de kommande fyra åren? Inte helt klart för den som lyssnade till regeringsförklaringen.

Två statsråd avgick i samband med Transportstyrelseskandalen. Infrastrukturministern från Göteborg, Anna Johansson, var snart tillbaka som förstanamn till riksdagen. Anders Ygeman fortsatte som gruppledare för Socialdemokraterna. När Löfven listade sin uppställning ministrar var även Ygeman är tillbaka, återigen som statsråd. Denna gång som Energi- och digitaliseringsminister.

Konstitutionsutskottet riktade efter avgången skarp kritik mot Ygeman. Justitiedepartementet brister i informationsspridning lades på honom, som redan i ett tidigt skede blev varse läckorna. Kanske tänker Löfven att erfarenheten av säkerhetsbrister och läckor är en erfarenhet som passar för en digitaliseringsminister?

Några större skuldkänslor kring den usla hanteringen av sekretess och säkerhet utrycks inte från Socialdemokraterna. Skammens halveringstid har hastigt minskat och närmat sig den tid det tar att förhandla fram en ny regering i Sverige.

Den liberala politik på arbetsmarknadsområdet, som på grund av uppgörelsen med C och L ingick i regeringsförklaringen, kan enkelt begravas i långvariga utredningar för att därefter förhalas, bantas och motarbetas av såväl LO som Vänsterpartiet. Kanske förklarar det varför Annie Lööf (C) kort innan regeringsförklaringen i en intervju förklarade att hon nu utgjorde en ”liberal opposition” till regeringen.

Strategin från denna ”opposition” att först släppa fram en S/MP-regering för att därefter gå i strid mot den är antingen så machiavellisk att enkla dödliga inte förstår den - eller helt enkelt bevis på den totala avsaknaden av strategi från de två partier som släppt fram en andra Löfvenregering. Oavsett strategi har deras handlande nu resulterat i en regering som saknar vad som behövs för att sätta Sverige på rätt kurs.