Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Masthuggsområdet genomgår en omfattande förvandling i realtid.  Bild: Anders Ylander
Masthuggsområdet genomgår en omfattande förvandling i realtid. Bild: Anders Ylander

Håkan Boström: En ny stad växer fram

Göteborg är inne i en historiskt expansiv byggnadsfas. Av flera skäl finns det anledning att berömma stadens politiker under 2000-talet för att ha visat bättre omdöme än sina föregångare. Gatulivet kan dock bara växa underifrån.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborg håller på att ömsa skinn. Och det är ingen liten förvandling. Bara i anslutning till älven planeras 25 000 nya lägenheter och 50 000 nya arbetsplatser. Det innebär i runda slängar en fördubbling av innerstadens dagbefolkning. Det rör sig om årliga investeringar i mångmiljardklassen.

Det märks redan på stadens skyline att något är på gång. De nya skyskraporna i Gårda och på Masthuggskajen är, liksom det framväxande Karlatornet på Lindholmen, svåra att undvika lägga märke till. Även den mer traditionellt lagde får erkänna att många av de nya profilhusen har karaktär. Att staden visar självförtroende är positivt. Göteborg har unika möjligheter att bygga högt vid vatten – ett välbeprövat grepp världen över för imponerande vyer.

Storskalig förnyelse av det här slaget kan förstås också lätt gå fel. 1960- och 1970-talens massrivningar är ett avskräckande exempel på det. Då revs mängder av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse för att ersättas med massproducerade lådhus uppradade med jämna mellanrum – ofta med mycket låga estetiska kvaliteter. Modernistisk arkitektur kan förstås utformas på ett snyggt sätt. Men kvantitet och kostnader fick i många fall styra allt när politiken beslutat hasta fram en miljon nya bostäder på tio år. 1980- och 1990-talens postmoderna stilvåg gjorde inte mycket för att förbättra intrycket, även om färre rivningar skedde då.

Sedan millennieskiftet får det sägas ha skett en uppryckning. Det finns en vilja att använda sig av nya material på ett mer tilltalande sätt. Inte minst märks det i Göteborg. Här har det också vuxit fram en förståelse bland de folkvalda, där SD och S varit pådrivande, för att man kan bygga nytt i gammal stil, vilket är mycket glädjande. Det går utmärkt att blanda stilar, så länge det görs genomtänkt.

Att Göteborgspolitikerna valt att avstå från allt för höga hus på Skeppsbron visar också på en förståelse för behovet att ta hänsyn till den omkringliggande bebyggelsen. Skyskrapor måste placeras med omsorg.

Det är egentligen givet att politiken har en roll i stadsplaneringsfrågor, även om det måste ske i växelverkan med det privata kapitalet. Det är därför glädjande att nu också Moderaterna är inne på detta spår, genom att nationellt föreslå ökat medborgarinflytande vid nybyggnation (GP 24/5) Om det är något vi kan sägas ha gemensamt så är det just stadsvyn. De beslut som fattas i dag får också långverkande konsekvenser – för generationer framåt. För det är sällsynt att hus i sten och betong rivs eller ges hela nya fasader när de väl står på plats – även om det nog borde ske oftare med de värsta missgreppen från 1960-talet.

Nyckeln till en vacker stad är insikten att skönhet är ett värde som måste få kosta. Historiskt har det också uppmuntrats av de styrande i världens framstående städer, i synnerhet då i Europa. Det är fullkomligt rimligt.

Men skönhet är inte allt. En stad ska också vara attraktiv att bo och leva i. I det nya område som anläggs vid Masthuggskajen är Andra långgatan, med sin lite skitiga men charmiga karaktär en uttalad förebild. Det är dock mycket svårt att planera fram en levande gata på det sättet. Utgångspunkten måste vara att ge förutsättningar för mindre, privata aktörer att bedriva och forma verksamhet efter eget huvud.

Att behålla själen i en expanderande storstad är över lag en utmaning. Just den charm som driver besökare drivs själv lätt bort av ett allt för högt konkurrenstryck med påföljande hyreshöjningar. Möjligen kan den risken hållas tillbaka något av att efterfrågan på fysiska butiker varit svag under de senaste åren, i och med näthandelns expansion.

På några års sikt kommer också färjeterminalerna att avvecklas och flytta ut till Arendal. Det öppnar upp för att på sikt skapa en unikt attraktiv miljö längsmed älven i ett längre sammanhängande stråk – speciellt om Oscarsleden grävs ned hela vägen till Klippan. Men det är viktigt att då försöka bevara något av det liv som går förlorat när Industrisamhällets stora fysiska verksamheter ersätts med lätta kontor, bostäder och caféer. Behåll en del av fiskhandeln och komplettera med kreativa verksamheter; såsom högskolor, muséer, teatrar. Mer hantverksmässig produktion får gärna bryta mellan kontoren.

Konsten att bygga både vackert och levande är inte ny. Ändå tenderar den att sitta trångt, i synnerhet i tider av stark expansion och urbanisering som den vi är inne i just nu. Så det finns skäl att hålla ett öga på utvecklingen.

LÄS MER: Svenska städer har inte hämtat sig från 1960-talets övergrepp