Att föda barn har inget särskilt med kvinnor att göra. Det är utgångspunkten för en utredning om föräldrabalken som nu är ute på remissrunda. Utredningen, som initierades under den förra regeringen, syftar till att "modernisera" den svenska lagstiftningen kring föräldraskap.
I utredningens förslag ingår att tvätta lagtexten från förekomsten av orden ”moderskap” och ”faderskap” och i stället ersätta dessa med det könsneutrala ”föräldraskap”. Det ska inte längre heta ”moder” utan ”den som har fött barnet”. Ordet ”far” ska ersättas med motsvarande ”den förälder som inte har fött barnet”. Även ”morförälder” och ”farförälder” i andra delar av lagen ska ersättas med könsneutrala begrepp som "förälders förälder".
Anledningen till att föräldrabalken ska tvättas ren från könsspecifika ord är att den då blir mer inkluderande för icke-binära, alltså personer som identifierar sig som varken man eller kvinna. Det är i linje med en ideologi som menar att samhället blir friare om vi eliminerar ord och institutioner som har med kön i allmänhet och kvinnor i synnerhet att göra – för ofta är det just det kvinnliga som är i fokus – som damtoaletter, damidrott och nu också moderskap. Centralt i ideologin är att om vi förändrar språket, då förändrar vi också verkligheten.
Men som en rad kvinnoorganisationer skriver på SvD:s debattsida (12/2) innebär omskrivningen från ”moder” till ”den som fött barnet” att kvinnor reduceras till objekt i reproduktionen.
Att bära och föda ett barn blir i det föreslagna språkbrukets logik blott en trivial handling. Som om en graviditet vore ungefär som att gå ut med soporna – när det snarare är en biologisk process som förändrar kvinnans kropp och psyke. Att det finns en minoritet som varken identifierar sig som man eller kvinna ändrar inte det, vilket inte heller ett förändrat språkbruk gör.
Det går helt enkelt inte att beskriva sådant som har med graviditet och förlossning att göra, inklusive förlossningsskador, amningsproblem med mera, på ett könsneutralt sätt. Dessa erfarenheter är inte könsneutrala.
Viljan att inkludera icke-binära är förståelig. Att alla blivande föräldrar oavsett könsidentitet ska bli bemötta med respekt hos barnmorskan är självklart – men att tvätta lagtexten från ord som har med moder- och faderskap att göra är ingen garant för att enskilda känner sig väl bemötta i kontakt med vården.
Borttagandet av ord som ”moder” och ”moderskap” för att inkludera en liten minoritet måste vägas mot den känsla av objektifiering som många lär uppleva när de i stället för ”kvinna”, ”mor” och ”mamma” blir kallade bisarra begrepp som ”livmoderbärare”, ”menstruerande” eller ”den som har fött barnet”. Likaså är begreppet ”den som inte fött barnet” ett ganska nedvärderande sätt att beskriva en far på – pappan beskrivs endast i negativa termer, som om han inte hade något att göra med barnets tillblivelse.
Det är också exkluderande eftersom ingen pratar så. Ytterst få som ringer till förskolan säger ”hej, jag är den som har fött Maja” eller ”hej, jag är den som inte fött Maja”. Man säger ”hej, jag är Majas mamma” eller ”pappa”. Oavsett om Maja har två mammor eller två pappor eller en av vardera. Lagstiftningen måste vara begriplig för allmänheten.
Att alla människor, oavsett kön och könsidentitet, ska bli bemötta med respekt är inte samma sak som att vi måste göra svenska språket kliniskt rent från allt som har med kön att göra. För alla som bryr sig om jämställdhet och kvinnors rättigheter torde det snarare vara viktigt att inte osynliggöra allt som är kvinnligt.
LÄS MER: Jämställdheten blir inte bättre för att vi slutar prata om kvinnor
