En ed som förändrade allt

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Den franske målaren Jacques-Louis David fångade ögonblicket i dramatiska diagonaler. Under bollhusets tak den 20 juni 1789 blåser revolutionens stormvind fönstren på vid gavel. På golvet reser sig delegaterna som en man från sina stolar och lyfter högra handen mot bildens mittpunkt.

Där står Jean Sylvain Bailly på ett bord och förestavar eden - att de inte skall skiljas åt förrän Frankrike fått en ny konstitution.

Centralperspektivet är perfekt. David idealiserar historien när han 1791 målar hur franska revolutionen inleddes med ett sammanträde.

Eden i bollhuset är ett av de stora demokratiska genombrotten. Revolutionen som följde förändrade Europa för all framtid. Kartan ritades om. Människan definierades på nytt. Än i dag domineras europeisk politik av tre ismer, liberalism, konservatism och socialism, som alla förhåller sig till revolutionens principer om frihet, jämlikhet, broderskap.

ANNONS

Drygt hundra år tidigare var Frankrike Europas starkaste och rikaste land. Men inte rikt nog för solkungen i Versailles, Ludvig XIV. När statskassan sinade bytte han finansminister. Det fanns alltid någon som var beredd att blunda och låna ännu mer på den europeiska finansmarknaden.

Kungen var enväldig. Den jordägande aristokratin slapp att betala skatt, liksom kyrkan och allt fler ur det växande borgerskapet. I stället pressade staten bönderna på pengar och fortsatte att låna.

Kung Ludvig XV:s berömda älskarinna, Madame de Pompadour, lär ha sagt: efter oss syndafloden. Hon blev sannspådd.

Decennierna före revolutionen misslyckades flera försök att inskränka privilegierna och införa skatt efter jordinnehav. 1786 var Frankrike inte längre kreditvärdigt. Med en modern jämförelse befann sig landet i ett grekiskt nödläge och 1789 inkallades Generalständerna (ståndsriksdagen) för första gången sedan 1614. Kung Ludvig XVI:s försök att kontrollera förhandlingarna misslyckades.

När tredje ståndet (borgerskapet) den 20 juni möttes av en låst sammanträdeslokal i Versailles fann de i stället dörren till bollhuset (tennisbanan) öppen.

På bara några veckor rämnade privilegiesamhället. Adeln och kyrkan förlorade makt och medlemmar till tredje ståndet som blev Frankrikes nationalförsamling.

Den 26 augusti antogs en deklaration om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna. Ingenting fick stå mellan individen och staten. Enväldet var därmed olagligt och statliga ämbeten kunde inte ägas. Makten skulle utgå från det suveräna folket, det vill säga från män med viss inkomst.

ANNONS

Kungen fick finna sig och avlade den 14 september 1791 ed på den nya författningen. Sedan spelade han bort sina sista kort, flydde för att hämta hjälp utomlands, greps i Varennes, återfördes till Paris som fånge och avsattes.

Den 21 september 1792 blev Frankrike republik. Fyra månader senare avrättades Ludvig XVI.

Revolutionen urartade till skräckvälde. Delvis därför att Frankrikes grannar gick till angrepp för att störta republiken, delvis därför att små radikala grupper kunde utnyttja det kaos som uppstod i tomrummet efter det gamla samhällets tusenåriga maktstrukturer.

Frankrikes nöd jämnade vägen för en ung general, Napoleon Bonaparte. Men hans kejsardöme blev kortvarigt. Revolutionens ideal överlevde även Wienkongressens försök att efter Napoleonkrigen vrida klockan tillbaka till tiden före eden i bollhuset.

Jacques-Louis David dog i Bryssel 1825. Då var Frankrike åter en monarki under Ludvig XVI:s bror Karl X. Men republiken fick sista ordet även om det dröjde till andra kejsardömets fall 1870 och Pariskommunen. Det visste förstås inte David som hann göra karriär som både revolutionens och Napoleons hovmålare.

Den som noga studerar Davids Eden i bollhuset finner flera porträtterade revolutionärer i den jublande mängden. Till höger står Maximilien de Robespierre. Han kom att avancera till Välfärdsutskottets ordförande 1793 och blev skräckväldets organisatör.

ANNONS

Jean Sylvain Bailly, som förestavade eden, greps anklagad för rojalistiskt tänkesätt och avrättades i giljotinen den 11 november 1793. Revolutionen åt sina barn.

ANNONS