Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Vy över teplantage utanför Fort Portal i västra Uganda.
 Bild: HELENA LANDSTEDT / TT
Vy över teplantage utanför Fort Portal i västra Uganda. Bild: HELENA LANDSTEDT / TT

Karin Pihl: Dumpa inte klimatångesten på bönder i Uganda

Konsumentmakt genom klimatkompensation kan vara ett bra sätt att minska den globala uppvärmningen. Men det får inte vara ett sätt att köpa ett rent samvete på andras bekostnad.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Så här när mörkret och kylan börjar sänka sig över Skandinavien är det många som ställs inför ett svårt val. Ska man lägga sparpengarna på en semesterresa till solen över jul? Det är ju trots allt dåligt för klimatet att flyga. Och det är svårt att ta tåg till Thailand. Men det finns en utväg: klimatkompensation! Genom att betala en extra summa kan den som både bryr sig om planeten och sina D-vitaminer betala för att några koldioxidslukande träd planteras någonstans i Afrika. Därmed kan man sätta sig på planet med samvetet i behåll. Den som vill gå ännu längre kan till och med klimatkompensera hela sin existens. På tidningen ETC:s hemsida kan man välja klimatkompensation via autogiro, beroende på hur mycket energi ens livsstil kräver.

Det låter ju lite för bra för att vara sant. Och det är det också. Enligt en granskning av Dagens Nyheter kan klimatkompensation få minst sagt negativa konsekvenser.

DN avslöjar att Energimyndigheten försökt tona ner kritiken mot Green Recorses, ett norskt bolag som myndigheten har ett avtal med. Redan 2015 avslöjades missförhållanden av TV4:s Kalla fakta. Projekten har drabbat de människor som bor på den mark där träden planteras. Invånarna måste nämligen flytta på sig.

Tidningen har intervjuat ugandiern David Kureeba från miljöorganisationen NAPE i landets huvudstad Kampala. Han kallar klimatkompensation för en form av kolonialism, eller ”kol-kolonialism”. Investeringarna i träd som är tänkta att sluka den koldioxid som rika västerlänningar släpper ut driver bort lokalbefolkningen från sina marker. I stället hänvisas de till någon plätt som det inte går att odla tillräckligt mycket på. Det leder till fattigdom. I vissa fall svält.

Och det finns flera exempel. Energimyndigheten har bland annat gett godkännande till Göteborg Energi att använda sig av klimatkompensation i Kenya. Trädplanteringen ledde till att folkgruppen massajer drevs ut från sina områden. Bostadshus brändes ner, boskap dödades och människor misshandlades, avslöjade Naturskyddsföreningens tidning Svensk Natur 2014.

Det är hemskt. Men också på något sätt ironiskt. Troligtvis är det främst fattiga människor som kommer att drabbas av höjningar av havsnivån och ökade miljökatastrofer, som enligt många forskare kommer i den globala uppvärmningens spår. Därför planteras träd i Afrika som klimatkompensation – vilket leder till matbrist och fattigdom.

Klimatkompensation behöver inte vara feltänkt och de som använder sig av klimatkompensation gör det så klart med goda intentioner. Men goda intentioner räcker inte. Skandalen i Uganda visar att klimatåtgärder, precis som all annan politik, hela tiden måste granskas efter vilka konsekvenserna blir, för klimatet såväl som socialt och ekonomiskt. Tyvärr är just klimatet ett område där tyngdpunkten ofta läggs vid just intentioner snarare än resultat. Beslutet att avveckla kärnkraften är ett exempel på hur goda avsikter kan leda till motsatta konsekvenser, i detta fall ett behov av att importera kol.

När det kommer till den klimatkompensation som DN granskat är konsekvenserna oacceptabla. Skandalen med de ugandiska böndernas marker visar att den globala uppvärmningen inte enbart kan bli ett livsstilsprojekt som lägger allt ansvar på konsumenterna.