Först blir man påkörd, sedan blir man överkörd av försäkringsbolaget. Så beskriver många trafikskadade verkligheten. När de starka försäkringsbolagen sätter sig på tvären, upplever sig den svagare motparten vara närmast chanslös.
– Systemet är definitivt inte rättssäkert, säger Pyry Niemi riksdagsledamot (S). Man kan inte dra alla försäkringsbolag över en kam, en del sköter sig bra. Men många skadedrabbade får ett kränkande bemötande, samtidigt som deras möjligheter till rättvis prövning är begränsad.
Tyvärr förefaller förutsättningarna gradvis ha försämrats sedan reglerna för allmän rättshjälp ändrades 1988. Försäkringsbolagen åtog sig då, i överenskommelse med justitiedepartementet, att svara för kostnaden för den skadedrabbades juridiska ombud i samband med skaderegleringen.
Ett antal försäkringsbolag får dock i dag kritik för att inte längre leva upp till överenskommelsen. Skadedrabbade upplyses inte alltid om sin rätt till ombud, eller så vill bolagen begränsa rätten.
– Det har skett en ensidig förskjutning av försäkringsbolagens skyldigheter, säger Lars Elindersson, riksdagsledamot (M), som väckt motion i frågan.
Förklaringen tycker han är simpel.
– Om lagar och regler är lite otydliga testar alla gränser till sin egen fördel. Då måste statsmakten träda in och rätta till. Det här är en lagstiftningsfråga. Det ska inte vara upp till försäkringsbolagen att dra om gränserna, säger han.
Att anlita juridisk hjälp kostar. Det är där rättsskyddet i trafikförsäkringen alternativt hemförsäkringen kommer in.
– Försäkringsbolagen betalar ut rättsskydd. Problemet är att det inte står i proportion till vilka kostnader man kan hamna i, säger Pyry Niemi.
Maxbeloppet för rättsskydd ligger, för de försäkringar som är som bäst, på runt 200 000 kronor. Men att processa mot ett försäkringsbolag kan kosta över en miljon kronor om man skulle förlora tvisten. Då tvingas man, helt enligt de principer som gäller i Sverige, stå för även motpartens kostnader för advokater, inhyrda medicinska rådgivare med mera.
– Skadelidande löper risk att tvingas gå från hus och hem, därför vågar många inte hävda sin rätt, säger Pyry Niemi.
Lars Elindersson skräder inte heller orden
– Rättskyddet är en katastrof i Sverige, det är bedrövligt. Det är en fråga jag trodde alliansregeringen skulle ta tag i, säger han.
Så vad gör regeringen? Den har bidragit till att se till att frågorna är under utredning. Det har de varit i minst ett decennium. Finansinspektionen har granskat, sedan kom Trafikförsäkringsutredningen och nu har frågorna överförts till Socialförsäkringsutredningen. Att noggrant utreda är klokt, samtidigt som man inte kan bortse från risken att komplexa frågor begravs i ett evigt utredningsväsende.
Justitieministern har i riksdagen gjort uttalanden som ger skäl att ifrågasätta förändringsviljan. ”Tvingande bestämmelser om höga ersättningsnivåer i rättskyddet kan föra med sig negativa konsekvenser för försäkringstagarna i stort”, sade hon i en interpellationsdebatt med Pyry Niemi förra året.
– Visst finns det risk för höjda försäkringspremier, men det stora bekymret i de här sammanhangen är ju att så få skadelidande vågar driva sin rätt, säger han.
Beatrice Ask påpekade också att det är viktigt att ha ett system som inte uppmuntrar folk att driva ärenden i onödan.
Mot bakgrund av den bild de trafikskadade och deras advokater ger av rättsprocessen verkar dock risken för okynnesprocesser liten. Däremot är det tydligt att det råder allvarlig obalans i dagens system.
I syfte att bidra till skälig ersättning ska de bolag som reglerar trafikskador, i vissa fall, rådfråga den så kallade trafikskadenämnden. Den prövningen är kostnadsfri.
Lars Elindersson pekar dock på att bristen på insyn i nämnden är ett problem. Pyry Niemi riktar i sin tur kritik mot långa handläggningstider och obalans i nämndens sammansättning. Försäkringsbolagen har professionella representanter medan de skadelidande ”företräds” av lekmän – oftast från facken. Det kan tänkas bidra till att försäkringsbolagen vinner i tre fall av fyra.
– Statsmakten måste se till att den svage har rättsäkerhet, säger Lars Elinderson.
Det är väl det minsta man kan begära. Systembristerna måste åtgärdas.
(Del 1 publicerades på ledarsidan den 25/11)
Maria Haldesten
031-62 42 57
maria.haldesten@gp.se
