Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ett öde Liseberg Bild: Stefan Berg

Håkan Boström: Dråpslag mot Liseberg

Att hålla Liseberg stängt samtidigt som mängder av andra verksamheter kan hålla öppet är inte konsekvent ur smittospridningssynpunkt. Regeringen smiter åter från sitt ansvar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Beskedet från regeringen att Liseberg tvingas hålla stängt under sommaren är hårt slag mot nöjesparken och hela Göteborgs turism. Liseberg – Sveriges största nöjespark – omsätter mellan fem och tio miljoner kronor om dagen en normal sommar, så de ekonomiska konsekvenserna blir kännbara. För att inte tala om de hundratals anställda och tusentals säsongsarbetare som berörs. Att Liseberg är i full gång med en miljardinvestering i ett nytt hotell och äventyrsbad gör knappast den ekonomiska situationen mer hållbar.

Men avbräcket begränsar sig inte till nöjesparken. Hotell och restauranger hade kunnat få en välbehövlig återhämtning av den inhemska turism som förväntas få ett uppsving när utlandsresandet är kraftigt begränsat. Göteborgs lokala besöksnäring går på knäna på grund av alla inställda event och hade behövt denna stimulans.

Beslutet hade varit lättare att förstå om inte en mängd andra verksamheter, såsom shoppingcenter, djurparker, restauranger, nattklubbar, flyg och tåg får hålla öppet som vanligt. Ur ett smittospridningsperspektiv kan det knappast vara relevant exakt vilken verksamhet som faller under ordningslagen (vilket Liseberg gör men inte exempelvis Borås djurpark) - och därmed den tillfälliga begränsningen för sammankomster till 50 personer. Regeringens motivering haltar därmed betänkligt. Man verkar helt enkelt inte ha velat göra sig omaket att pröva olika undantag för sig, utifrån hur verksamheterna kan hantera social distansering. Det är nonchalant med tanke på hur allvarliga konsekvenserna blir för Sveriges andra största stad.

Som GP rapporterat har Tivoli i Köpenhamn löst distanseringen med regler för avstånd och digitala biljettköp. En sådan har Liseberg redan tagit fram. Vi talar här om utomhusaktiviteter, där smittospridningsrisken är låg. Man kan givetvis stänga det fåtalet inomhusverksamheter som finns i nöjesparken.

Att hålla Liseberg stängt samtidigt som människor kan trängas fritt på badstränder, tåg och i gallerior är inte en konsekvent hållning. Att skylla på juridiken håller inte. Regeringen vill återigen inte behöva ta ansvar, i det här fallet för vilka verksamheter som kan tänkas klara att hantera trängseln. Det går inte heller att hänskjuta denna fråga till Folkhälsomyndigheten, som ju knappast är expert på de juridiska gränsdragningarna mellan olika verksamheter.

Regeringens beslut blir inte mer begripligt av att den, och Folkhälsomyndigheten, hela tiden talat om att den svenska coronastrategin inte går ut på att minimera antalet smittade, utan att den handlar om att se till att sjukvården klarar belastningen. Antalet patienter har mer än halverats sedan i april.

Det har knappast undgått någon att Folkhälsomyndigheten ser flockimmunitet, det vill säga att tillräckligt många smittas så att en majoritet blir immun, som något önskvärt. Oavsett hur man ställer sig till den strategin så går den dåligt ihop med de angivna motiven till att hålla Liseberg stängt. Om man inte vill minimiera antalet smittade och tillåter öppenhet i stort och smått är det svårt att se varför man ska särbehandla en utomhusverksamhet där det går att hålla kolla på besökarna.