Diskriminera inte hästen

Ridning är en av Sveriges största sporter sett till antalet utövare. Men det märks inte när politiker och myndigheter prioriterar.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Gothenburg Horse Show påminner oss om att hästsport är en folkrörelse i Sverige. Efter Island är vi det hästtätaste landet i Europa. Runt 360 000 hästar på mer än 50 000 anläggningar och 500 ridskolor.

Men det finns ändå fördomar mot ridsporten i Sverige. Man skulle kunna påstå att den utsätts för strukturell diskriminering.

Till exempel omfattas ridning inte av friskvårdsbidraget. En anställd kan få ett skattefritt bidrag av sin arbetsgivare för ishockey, men inte för motionsridning.

Det är svårförsvarligt. För det finns knappast någon sport där forskningen funnit så många hälsofrämjande aspekter. God fysisk träning kombinerat med psykiskt välmående och naturupplevelse. Ridning ska också vara den största paraidrotten i Sverige. Varför ska den inte räknas som friskvård?

ANNONS

Den officiella förklaringen är att den är dyr och utrustningsintensiv. Men då måste Skatteverket ha missat utvecklingen inom ishockeyn.

Många anar politisk ideologi i botten. Ridning utesluts tillsammans med segling och golf eftersom dessa aktiviteter betraktas som exklusiva sporter. Men det är ett förlegat synsätt. Nära en halv miljon svenskar beräknas rida regelbundet. Så stor är inte överklassen.

En annan tänkbar förklaring som inte helt kan avfärdas är att ridsporten har fler kvinnliga utövare och ofta ses som en tjejsport. Ridning är den näst största ungdomsidrotten. Men det märks sällan när politikerna beslutar om anläggningar för ungdomars fritid. Återigen kan man jämföra med ishockey. Handlar skillnaden om bristande jämställdhet?

Klart är att ridsporten inte har fått det erkännande den förtjänar. Ett första symboliskt steg är att låta ridning omfattas av friskvårdspengen.

ANNONS