Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Coronan tog sig tidigt in på äldreboenden. Bild: Pontus Lundahl/TT
Coronan tog sig tidigt in på äldreboenden. Bild: Pontus Lundahl/TT

Karin Pihl: Detta ligger bakom corona-sveket mot de äldre

Samtidigt som omsorgspersonal tillverkade munskydd av kaffefilter slängde myndigheter skyddsutrustning.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Lite symboliskt var det alltid. Presskonferensen då Coronakommissionen skulle presentera sina första slutsatser var försenad. Men när den väl drog igång var det hårda ord från ordföranden Mats Melin.

Utredningen konstaterar att Sveriges strategi har misslyckats att skydda de äldre. Till största del beror det på att smittspridningen i samhället har varit hög, skriver kommissionen.

Men regeringen och myndigheterna gjorde också avgörande misstag i pandemins början. Provtagningen kom igång för sent. Det tog en och en halv månad för Folkhälsomyndigheten att ta fram en strategi för provtagning från det att uppdraget kom från regeringen. Och eftersom provtagningen kom igång sent, gick det inte heller att genomföra något smittspårningsarbete.

Smittan tog sig in på äldreboenden, och in i hemmen via hemtjänsten. Även i Danmark, Norge och Finland har smitta kommit in på äldreboenden, men i grannländerna kom man tidigare igång med provtagningar och tydliga riktlinjer om hur vidare smittspridning skulle förhindras.

Det finns fler faktorer som förklarar misslyckandet. Brister i omsorgen har också spelat roll, sådant som har varit känt sedan länge: stor omsättning på personal, många timvikarier och för låg utbildning. I en kris märks detta särskilt väl.

Kärnan handlar dock om styrning och ansvar. Coronakommissionens betänkande konstaterar att anställda i äldreomsorgen i mångt och mycket fått hantera pandemiberedskapen själva.

Hur kan det ha blivit så?

Alla som har bott i en studentkorridor har nog upplevt vad som händer när ”alla” har ansvar för att gå ut med soporna och diska. Resultatet är ofta att ingen gör det. En liknande mekanism ligger bakom coronahanteringen.

21 regioner har ansvar för vården, 290 kommuner för äldreomsorgen. Samarbetet dem emellan fungerar inte särskilt bra ens i normala fall. Kommuner kan exempelvis inte anställa läkare, utan får förlita sig på regionens vårdprioriteringar. Förutom den kommunala verksamheten finns dessutom i dag ett stort antal privata utförare inom vård och omsorg.

Det övergripande ansvaret har statliga myndigheter på nationell nivå. Dessa har inte haft någon riktig koll på kommunernas och regionernas förmåga att hantera en pandemi. ”Det är inte vi som vägleder äldreomsorgen, utan det finns andra myndigheter och verksamheterna själva som håller på med det”, kommenterar statsepidemiolog Anders Tegnell.

Det är förvisso sant. Folkhälsomyndigheten kan inte ha stenkoll på hur varje kommun i Sverige har planerat för att smittsäkra sina äldreboenden vid en pandemi. Och här kommer vi till själva kärnan i problemet.

Det är inte rimligt att varje liten kommun i Sverige ska ha full krisberedskap vid en global händelse som en pandemi. Det är likaså orimligt att regionerna ska ta fullt ansvar för att det finns krislager med skyddsmasker och annan utrustning. Det måste finnas en krisplanering och en styrning på statlig nivå. Och den har inte funnits.

Bristerna i äldreomsorgen kan inte ha kommit som en nyhet för Stefan Löfven och socialminister Lena Hallengren. Men regeringen valde under våren att helt och hållet luta sig mot Folkhälsomyndigheten och dess rekommendationer – en myndighet som alltså inte tog med bristerna i äldreomsorgen i sin utformning av coronastrategin, eftersom den inte hade någon vetskap om detta.

Det är som att myndigheterna och politikerna på nationell nivå lever i en annan värld än de som arbetar i välfärdens frontlinje.

Anders Tegnell har exempelvis sagt att Sverige kommer klara av att hantera corona bättre än Italien, eftersom Sverige är ”ett modernt och rikt samhälle”, medan man i Italien ”har mindre resurser” (SR 28/5). Det stämmer inte. Italiens sjukvård är på många sätt bättre än Sveriges.

Och trots att vårdpersonal inom äldreomsorgen tvingats tillverka egen skyddsutrustning av kaffefilter och dambindor kördes tonvis med skyddsutrustning från Socialstyrelsens lager till soptippen i somras. Den hade ”gått ut”, och levde därmed inte upp till den världsklassiga svenska kvalitetsstandarden.

Den som finns på pappret. Inte i praktiken.